Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
tidigare stadgade sättet for beredande av livränta åt
reservofficerare icke måtte tillämpas i avseende å de reservofficerare, som
därefter antoges, utan att dessa i stället skulle tillförsäkras rätt att
komma i åtnjutande av pension från statsverket. Ifrågavarande
förslag blev av riksdagen bifallet, och. meddelades bestämmelser
härom i förordningen d. 30 dec. 1898 angående ersättning åt personal,
tillhörande arméns reserver. Enligt dessa bestämmelser skulle
reservofficer, som utnämnts efter d. 14 jan. 1898, efter uppnådda 55
års ålder erhålla pension till belopp av 300 kr. om året.
Genom kungl, förordningen d. 9 febr. 1906 angående arméns
reserver av befäl och civilmilitär personal fastställdes nya villkor
beträffande den för pensions erhållande erforderliga tjänstgöringen.
Civila dep:tet hade till grund för det överklagade beslutet
åberopat övergångsbestämmelserna till sistnämnda förordning under
förmenande, att desamma icke varit tillämpliga å klaganden, enär
han icke skulle hava enligt tidigare gällande föreskrifter förvärvat
rätt till »pension» såsom reservofficer.
Av vad ovan anförts framginge emellertid, att civila dep:tets
åsikt i ämnet icke kunde vara riktig. Jämväl den enligt 1893 års
förordning utgående livräntan vore ju ett slags pension, ehuruväl
densamma endast indirekt betalades av statsverket. Någon
anledning, varför det skulle hava varit nödvändigt eller önskvärt, att
bestämmelserna i 1906 års förordning bleve tillämpliga allenast å den
kategori av reservofficerare, vilkas pensionering vore reglerad
enligt 1898 års förordning, hade klaganden icke kunnat finna, och
varken förarbetena till 1906 års förordning eller vad som
förekommit vid dennas antagande gåve något som helst stöd för en sådan
mening. Klaganden funne det sålunda uppenbart, att
vederbörande myndighet författningsenligt ägt rätt att, såsom skett, å
klaganden tillämpa omförmälda övergångsbestämmelser.
Men även om så icke varit förhållandet, ansåge klaganden, att
hans anhållan det oaktat borde bifallas.
Genom kungl, brev d. 14 mars 1906 hade föreskrivits, att
reserv-officer skulle till vederbörande chef skriftligen avlämna i
övergångsbestämmelserna omnämnt medgivande. I anslutning härtill
infordrade chefen för Västmanlands regemente, som klaganden då
tillhörde, i skrivelse d. 27 mars 1906, dylikt medgivande från
klaganden, för den händelse han önskade övergång, därvid i en å
skrivelsen tecknad anmärkning påpekades, bl. a.: »Pensionen utgår med
300 kr. om året från 55 års ålder mot skyldighet att till fyllda 65
år kvarstå i reserven».
Såsom civila dep:tet i sitt beslut vitsordade, hade klaganden
inom föreskriven tid förklarat sig villig att övergå till de nya
bestämmelserna samt därefter fullgjort honom enligt desamma
åvilande tjänstgöringsskyldighet.
Då vederbörande myndighet på sin tid ansett klaganden
berättigad till överföring och även verkställt dylik samt klaganden
sedermera inbeordrats till tjänstgöring i enlighet med
bestämmelserna i 1906 års förordning, syntes staten icke kunna undgå att lämna
4312227. Kammarrättens årsbok 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
