Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
steinnehavaren tilldelats semester eller ej under året.» I detta
uttalande spårades en tydlig reminiscens av det betraktelsesätt,
som före de nya avlöningsreglementenas tillkomst varit
bestämmande för semestern. Semestern hörde då till befattningen och
var icke en vederbörande tjänsteman personligt tillkommande
förmån. Skillnaden mot förr och nu framginge bäst därav, att om
tidigare en tjänsteman under året avgick från sin befattning,
efterträdarens rätt till semester var beroende av huruvida den
avgående tjänstemannen under samma år uttagit eller icke uttagit
den till befattningen hörande semestern. Nu däremot ägde
tjänsteman årligen åtnjuta semester, när det kunde ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, under ett antal dagar, som
bestämdes med hänsyn till den lönegrad han tillhörde — icke den
befattning han uppehölle — samt den ålder (över eller under 40 år) han
uppnått. Det ville därför synas som om löneregleringskommitténs
citerade uttalande icke rätt väl överensstämde med den
principändring i övrigt, för vilken de av kommittén föreslagna och
sedermera antagna semesterbestämmelserna vore ett uttryck.
Emellertid läte det sig även tänkas, att kommittén genom sitt uttalande
velat hålla en möjlighet öppen till prövning, huruvida en vikarie,
som under längre tid uppehölle högre befattning, kunde under
särskilda förhållanden tillerkännas semester enligt de för den högre
tjänsten gällande grunder. Härvidlag vore dock att märka, att
kommittén icke berört vilken myndighet, som skulle äga att fatta
beslut i dylika frågor. Rörande reglerna för tillämpningen hade
kommittén dessutom inskränkt sig till att uttala, att
semesterfrågan borde avgöras med hänsyn till, om den ordinarie
tjänsteinnehavaren tilldelats semester eller ej under året. Hur lång tid
förordnandet borde omfatta för att berättiga till längre semester
sades ingenting om. Med hänsyn till dessa knapphändiga direktiv
förefölle det osannolikt, att kommittén skulle avsett att åt de olika
verkens och myndigheternas eget gottfinnande överlåta
beslutanderätten i den ingalunda oväsentliga frågan om semestertidens
längd. Att avgöra, när en avvikelse från huvudregeln skulle
kunna ske, borde väl i stället vara en K. M:ts angelägenhet. Praxis
vid tillämpningen av de nya avlöningsreglementena såväl vid
allmänna civilförvaltningen som vid kommunikationsverken hade
även varit att tolka semesterbestämmelserna efter deras ordalydelse
och följaktligen låta den lönegrad, till vilken vikariens egen tjänst
vore hänförd, bliva det för semesterns längd konstituerande. I av
Järnv.Styr. för dess förvaltningsområde utfärdade
tolkningsbestämmelser hade samma praxis gjorts till en regel utan undantag.
Med hänsyn till nu nämnda förhållanden hade
löneregleringskommitténs uttalande icke bort givas en sådan tydning, som skett vid
avkunnande av Riksräk.V:s utslag. Eör att skapa ett prejudikat,
som bröte mot allmän praxis och dessutom skulle förorsaka
statsverket dryga och onödiga merutgifter, krävdes en starkare och
mera övertygande motivering. Denna uppfattning vunne stöd
däri, att utslaget icke varit enhälligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
