Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
d. 16 dec. 1930—d. 1 okt. 1931 med 2,177 kr. 11 öre ävensom för
vad han hos Järnv.Styr. yrkat för städning, eldning och
annonskostnader eller med sammanlagt 2,309 kr. 21 öre.
I utlåtande över besvären hemställde Järnv.Styr., att besvären
måtte lämnas utan bifall, därvid Järnv.Styr. anförde: Enligt
gällande bestämmelser vore Richter berättigad till ersättning för
merkostnaden för hyra å två ställen i anledning av
förflyttningen. Såsom sådan merkostnad ansåge Järnv.Styr. regelmässigt
böra anses hyran å den ort, där den vore lägst. Ifrågavarande
först med 1919 års avlöningsreglemente införda förmån ansåge
Järnv.Styr. nämligen böra tolkas restriktivt. En sådan tolkning
torde ock vara den enda, som ledde till enhetliga resultat — då
det väl knappast kunde komma ifråga att godkänna den motsatta
tolkningen och regelmässigt betala det högre beloppet, en
tolkning som saknade varje författningsenligt stöd. Det finge också
påpekas, att då det vore hyran på den nya och ej den å den
gamla tjänstgöringsorten, som vore föranledd av flyttningen,
torde även av detta skäl svårligen låta sig göra att regelmässigt
betala den högre hyran å gamla orten. Järnv.Styr. hade visserligen
ansett sig vid tvångsförflyttning kunna av skälighetshänsyn
medgiva vissa modifikationer i ovanberörda huvudregel, nämligen
på det sätt, att om tjänsteman förflyttades till ort i lägre
dyr-ortsgrupp än den, där han förut varit placerad, och alltså finge
lägre lön, han erhölle ersättning för den högre hyran, därest
denna hänförde sig till bostaden å gamla tjänstgöringsorten. Men
dylika skälighetshänsyn kunde ej anses vara förhanden vid
befordran efter egen ansökan. Det kunde visserligen såsom i nu
förevarande fall inträffa, att även då inträdde en absolut
löneminskning för vederbörande befattningshavare, men relativt
taget, d. v. s. i förhållande till respektive orters dyrhetsgrad,
erhölle han dock en löneförhöjning, som — särskilt i betraktande
av att befordringen och den därav föranledda flyttningen vore en
frivillig sak — väl kunde motivera att befattningshavaren finge
själv vidkännas den dyrare hyran. Beträffande annonseringen
för uthyrning av gamla bostaden saknades författningsenligt stöd
för medgivande av ersättning härför.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande d. 20 maj
1932 anfört bl. a. följande: Järnv.Styr:s angivna tillämpning av
föreskrifterna angående flyttningsersättning syntes lönenämnden
knappast stå i överensstämmelse med den motivering, som legat
till grund för bestämmelsernas tillkomst. I betänkandet d. 20
febr. 1919 angående gemensamt lönesystem för
kommunikationsverken yttrade nämligen kommunikationsverkens lönekommitté i
fråga om de under 28 § av förslaget upptagna föreskrifterna, att
anledningen till att kommittén funnit sig böra förorda, att
ersättning för flyttningskostnad skulle gäldas av verket jämväl då
tjänsteman befordrades eller förordnades att bestrida högre tjänst,
vore den, att på grund av de avsevärda kostnader, som en
flyttning medförde, en del tjänstemän, särskilt om de hade familj, el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
