- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1932. Åttonde årgången /
31

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

jest måste avhålla sig från att söka befordran eller förordnande
å högre befattning, varav flyttning till annan ort skulle
föranledas. Förutom att härigenom skedde dem själva en orättvisa så
till vida att de i nämnda hänseende komme att ligga under i
konkurrensen med sina kamrater, måste det ligga i verkets
intresse, att ekonomiska hänsyn icke hindrade dugande tjänstemän
att söka befattningar eller förordnanden, för vilka de vore väl
skickade.

Det finge tilläggas, att det syntes nämnden, att en strikt
till-lämpning av den utav Järnv.Styr. uppställda regeln kunde i vissa
fall verka hindrande i avseende å möjligheten att kunna besätta
lediga befattningar med de i varje särskilt fall lämpligaste och
dugligaste arbetskrafterna. En befordran till högre tjänst
medförde nämligen icke alltid sådana omedelbara fördelar i
lönehänseende, att de uppvägde de direkta kostnader, som kunde
uppkomma vid ett av befordran föranlett ombyte av tjänstgöringsort.
Det torde därför få anses vara en angelägenhet av betydelse, att
de bestämmelser, som tillkommit bl. a. i det syftet att underlätta
rekryteringen av ledigvordna befattningar, så tillämpades, att
detta syfte kunde ernås. I betraktande av att befattningshavare,
som förflyttades från en tjänstgöringsort till en annan, vare sig
förflyttningen skedde utan hans ansökan eller därom uttryckta
önskan eller den skedde på grund av befordran, finge sin lön
utmätt med hänsyn till dyrortsförhållandena på den nya orten,
syntes den riktigaste principen vara den, att befattningshavaren,
sedan han med sitt hushåll avflyttat till den nya
tjänstgöringsorten, själv bekostade bostad på denna ort, men att verket i
skälig omfattning gottgjorde honom för de utgifter för bostad, han
nödgades vidkännas å den förutvarande tjänstgöringsorten. En
dylik princip skulle innebära, att därest befattningshavaren
flyttade från en ort med lägre hyra till en ort med högre, verket
finge bekosta hyran på den av de båda orterna, där den vore
lägst, men att vid förflyttning i motsatt riktning verket bleve
ersättningsskyldigt för hyran på den ort, där den vore högst.

Vad nu särskilt anginge det föreliggande besvärsmålet vore
att märka, att Richter blivit anvisad tjänstebostad å den nya
tjänstgöringsorten. Enligt bestämmelserna i 23 § av
avlöningsreglementet vore tjänsteman skyldig att bebo tjänstebostad, som
blivit honom av verket anvisad. Det torde vidare få anses styrkt,
att Richter på ett nöjaktigt sätt vidtagit på honom
ankommande åtgärder för att få sin i Stockholm innehavda lägenhet uthyrd
för tiden efter hans och familjens avflyttning till Höör. Med
hänsyn härtill och i anslutning till den principiella uppfattning,
åt vilken nämnden här ovan givit uttryck, funne nämnden det
skäligt, att statens järnvägar beredde honom ersättning för den
hyreskostnad, han haft att vidkännas för lägenheten i Stockholm
efter skedd avflyttning därifrån.

Emellertid borde härvid uppmärksammas, att Richters i
Stockholm innehavda lägenhet, bestående av fem rum och kök, varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1932/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free