Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
På grund av ovanstående hemställde Hellgren, att KammarR.
ville, med undanröjande av civila dep:tets beslut, tillerkänna
honom ersättning för merutgiift för hyra jämväl för tiden 9/6—■
3% 1932 med belopp, motsvarande det han för sagda tid erlagt i
hyra för den i Uddevalla förhyrda våningen, med skyldighet för
honom att, därest det skulle lyckas att före sistnämnda datum få
lägenheten uthyrd, till civila dep:tet inleverera ett belopp,
motsvarande vad han på sådan grund kunde komma att uppbära.
Yttranden över besvären avgåvos d. 15 april 1932 av civila
dep:tet, som åberopade innehållet i sitt överklagade beslut, samt d.
21 nov. 1932 av Försvarsväsendets lönenämnd, som anförde
följande: I målet vore fråga om tolkningen i visst avseende av
stadgandet i 9 kap. 5 § i tilläggsbestämmelserna till de militära
avlöningsreglementena. Närmare bestämt gällde det, huruvida den
tid av ett år, för vilken ersättning enligt nämnda stadgande högst
kunde utgå, ovillkorligen skulle räknas från tidpunkten för
förflyttningen (tillträdandet av den nya beställningen) eller icke.
Omförmälda stadgande hade hämtats från de för
kommunikationsverken gällande bestämmelserna rörande ersättning för
flyttningskostnad. Av motiveringen till dessa bestämmelser syntes man icke
kunna erhålla någon säker ledning vid bedömandet av
föreliggande tolkningsfråga. Möjligt vore väl, att man vid införandet av
förevarande stadgande närmast haft i tankarna dubbelhyra under
i omedelbar anslutning till förflyttningen stående tid. Men å
andra sidan syntes avfattningen av stadgandet icke tyda på att
man avsett att giva detsamma en dylik begränsad innebörd. Med
hänsyn härtill och då skälighetssynpunkter talade för den av
Hellgren påyrkade mera liberala tillämpningen av stadgandet, ansåge
sig lönenämnden för sin del böra tillstyrka bifall till besvären, i
vad de avsåge fullföljd av hos civila dep:tet framställt
ersättningsanspråk.
Målet föredrogs d. 15 dec. 1932 i KammarRsom fann
klagandens i besvären framställda yrkande kunna komma under prövning
allenast i den mån detsamma varit föremål för bedömande av
civila dep:tet eller alltså i vad avsåge tiden t. o. m. d. 30 juni 1932.
Vid prövning av målet i denna del fann KammarR. (presidenten
Högsteclt, kammarr.r:n Afzelius, föredragande, och von Sydow
samt assessorn Wikström,), enär det av civila dep:tet åberopade
stadgandet icke kunde anses utgöra hinder för utbetalande till
Hellgren av sådan ersättning, varom i målet vore fråga, för tid,
som infölle mer än ett år efter den dag, då klaganden tillträtt
ifrågavarande beställning, samt frågan om Hellgrens rätt till dylik
ersättning för tiden d. 9—d. 30 juni 1932 förty borde bliva
föremål för förnyad prövning av civila dep:tet, skäligt att, med
undanröjande av civila dep:tets beslut i denna del, visa målet
därutinnan åter till civila dep:tet för ny behandling.
Från beslutet var kammarr.r:t Waldenström skiljaktig och
förklarade, att han ej funne skäl göra ändring i civila dep:tets beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
