Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te
vid uppgörandet av reseräkningen. Att först beräkna avgift för
hela resan såsom för enkel färd, därefter avdraga 25 % och sedan
åter tillägga 25 % för att på detta sätt erhålla samma slutsumma,
från vilken Wickbom nyss utgått, vilken summa av reglementet
angåves som betalningsnorm för dylika fall (d. v. s. sådana, där
utbetalande av fulla väntpenningar skulle bliva dyrare), hade
Wickbom ansett omständligt och ägnat att endast komplicera frågan.
Något tvivel på att de uppgivna väntetiderna varit nödvändiga
och följaktligen måst existera hade Wickbom ansett sig icke behöva
räkna med, emedan av de journaler, vilka åtföljde räkningarna,
framginge, att Wickbom under dessa resor bl. a. undersökt,
vaccinerat, bokfört och besiktigat största delen av de 297 resp. 261 barn,
som av Wickbom under år 1929 underkastades skyddskoppsympning
och besiktning. Ytterligare borde framhållas, att i flera fall
vederbörande automobilförare vid framkomsten till en
förrättnings-ort, där Wickbom efter en överblick av den väntande barnskaran
beräknat uppehållet till exempelvis minst 2 timmar, erhållit
medgivande att under tiden utföra körningar för andra.
Fortsättningen av resan hade sålunda kommit att utgöra ny färd, vartill
Wickbom ansett sig fullt berättigad, då enligt 12 § resereglementet
ersättningen ändock icke blivit högre utan exakt densamma. I
samtliga fall hade Wickbom angivit väntetiden för att klargöra,
att debiterande av fulla väntpenningar skulle åsamkat statsverket
högre utgift än avgift för enkel färd fram och tillbaka, vilken
avgift sålunda enligt reglementet skolat vara den för beräkningen
normerande. Kvittenser från automobilförarna skulle f. ö. icke
hava utgjort starkare bevis för att de uppgivna väntetiderna
existerat än Wickboms egna under tjänstemannaansvar i räkningen
lämnade uppgifter jämförda med journalernas. Det hade sålunda
ingalunda varit meningen att åsidosätta resereglementets föreskrift
om »vad han styrker sig hava utgivit» i väntpenningar.
Wickbom hemställde om anmärkningens ogillande.
Jämväl Rudberg, Hultman och Åström bestredo anmärkningen
under hänvisning till innehållet i Wickboms förklaring och under
framhållande att en tillämpning av rundresetaxari skulle hava
lämnat ett för statsverket ogynnsamt resultat.
Revisionen inkom med påminnelser, däri anfördes följande:
Enligt 2 § resereglementet skulle avgift för taxeautomobil
beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat
ifrågakomma. Denna lägsta taxa vore i förevarande fall rundresetaxan.
Därjämte ägde förrättningsman enligt 12 § samma reglemente i
vissa fall tillgodoräkna sig ersättning för vad han styrkte sig hava
utgivit i väntpenningar, dock med viss begränsning. Den lägsta
taxan måste således, i motsats till vad Wickbom ville göra
gällande, vara det primära; i andra hand komme väntpenningar till
visst begränsat belopp, i den mån förrättningsmannen styrkte sig
hava utgivit sådana. Då emellertid i föreliggande fall
förrättningsmannen icke styrkt vad han utgivit i ersättning för väntning eller
att väntpenningar över huvud taget förekommit vid de i anmärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
