Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ningen omförmälda resorna, något som långt ifrån alltid torde
vara fallet, kunde någon gottgörelse för väntpenningar
författningsenligt icke tillerkännas honom ocli givetvis ingen annan
taxa än den lägsta, här = rundresetaxan, godtagas. På grund
härav ansåge sig revisionen med stöd av Riksräk.V :s utslag d. 1
mars 1929 på liknande anmärkning vid Värmlands läns
kassaredogörelse för dec. 1927 böra vidhålla anmärkningen.
Genom utslag d. 3 jan. 1931 fann Riksräk.V. skäligt att med
gillande av anmärkningen förplikta Rudberg, Hultman och Åström
att, gemensamt eller vilkendera gälda gitte, ersätta statsverket
109 kr. 58 öre, envar av dem obetaget att hos vederbörande söka
sitt åter efter befogenhet.
Såväl Rudberg, Hultman och Åström som Wickbom anförde
besvär hos KammarR. under yrkande att revisionens talan måtte
ogillas, därvid Wickbom anförde: Det torde beteckna ett avsteg
från gängse praxis att, såsom Riksräk.V. gjort, fordra, att
tjänsteman skulle med kvitto från automobilförare styrka sig hava
rätt att debitera full ersättning (d. v. s. utan s. k. rundreseavdrag)
i sådana fall, där han efter ankomsten till en förrättningsort dels
därstädes hade en längre förrättning att utföra, dels övernattade
och dels på eftermiddagen den ena dagen beställde ny
automobil-skjuts till nästa dags förmiddag. Skulle Riksräk.V:s mening här
vara den normerande, borde detta stå tydligt angivet i
resereglementet. Vid ytterligare granskning av handlingarna tyckte sig
Wickbom förstå, att mycket, kanske allt, komme an därpå, att
Wickbom råkat av misstag använda ordet »väntetid», icke
besinnande, att i en reseräkning detta ord vore en terminus technicus,
innebärande att vederbörande bilförare under såsom väntetid
betecknad tid stode till förrättningsmannens disposition. Så hade
vid de anmärkta resorna icke varit fallet, utan hade Wickbom
givit order om ny skjuts efter viss tid; dessa olika tidsperioder
hade Wickbom sedan hopsummerat och angivit med det felaktiga
uttrycket »sammanlagd väntetid».
Revisionen hemställde om fastställelse av överklagade utslaget.
Målet avgjordes i KammarR. d. 20 april 1933; och som
handlingarna föranledde till antagande, att Wickbom för ifrågakomna
resor icke uppburit högre ersättning, än han ägt uppbära, därest
han erlagt betalning såsom för rundresa jämte gottgörelse för
väntning under uppgivna tider, samt vid sådant förhållande och
med hänsyn till vad för övrigt i målet förekommit den anmärkta
utanordningen jämlikt 4 § allmänna resereglementet d. 27 juni 1929
icke kunde anses hava varit till någon del obehörig, fann
KammarR. (kammarr.r:n Waldenström, Ekenberg och frih. Fleetwood
samt assessorn Wikström, föredragande) skäligt att, med ändring
av Riksräk.V:s utslag, förklara revisionens i målet förda talan icke
kunna bifallas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
