Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Vid granskning av Norrbottens läns kassaredogörelse för febr.
månad år 1930 framställde Riksräk.Y:s revision en anmärkning av
följande innehåll: Enligt anordning d. 3 febr, 1930 hade till
länsassessor R. Sundberg från titel »V F 2, Rese- och
traktaments-penningar» utanordnats bl. a. 49 kr. 63 öre, utgörande,
kilometerpenningar 7 kr. 80 öre oräknade, skjutsersättning för skjuts med
taxeautomobilen BD 1377 från Kiruna till Vittangi d. 18 jan.
1930. På färden hade Sundberg åtföljts av lappfogdarna Pappila
och Hedbeck. I förevarande fall hade gemensam färd företagits,
för vilken i 8 § 1 mom. allmänna resereglementet d. 27 juni 1929
(n:r 210) föreskrivits, att resekostnadsersättningen utginge med
vad som verkligen utgivits, kilometerpenningar jämlikt 3 mom.
dock oräknade. Då emellertid enligt revisionen tillhandakomna
upplysningar ägaren till den använda automobilen för skjutsning
från Kiruna till Vittangi allenast betingade sig ett pris av 25 kr.
för 1—2 personer och 27 kr. för 3—4 personer, anmärktes, intill
dess annorlunda genom kvitto från automobilägaren styrkts,
skillnaden mellan debiterade 49 kr. 63 öre och i verkligheten utgivna
27 kr. eller 22 kr. 63 öre till ersättande av landshövdingen A. B.
Gärde och landskamreraren A. Holm, vilka fattat
anordningsbeslutet, samt e. länsbokhållaren B. Alvin, som tillstyrkt utanordningen.
1 förklaring över anmärkningen anförde Sundberg följande: En
förnuftig tolkning av resereglementets 8 § rörande ersättning vid
samåkning borde icke utfalla annorlunda än att, i fall högre
ersättning blivit debiterad än gällande taxa lägst medgåve, sådan
utgift skulle styrkas. Då tjänsteman reste ensam, gällde ju att
ersättning utginge efter billigaste taxan utan fiskalisering efter om
taxan underskridits. Det kunde väl därför näppeligen hava varit
avsett, att samme tjänsteman skulle vara annorlunda ställd, i fall
färden företoges i sällskap med andra. Sundberg hade beträffande
nu förevarande fall icke lagt på minnet, vad han betalat för
skjutsen, och hade ej heller någon anteckning därom. Han saknade
emellertid anledning antaga, att lägre belopp blivit erlagt än den
för länet fastställda taxan.
Alvin yttrade i avgiven förklaring över anmärkningen bl. a.
följande: Att revisionen överhuvudtaget kommit till den
uppfattningen, att i förevarande fall sådan gemensam färd företagits, för
vilken i 8 § 1 mom. resereglementet föreskreves, att
resekostnadsersättning skulle utgå med vad som verkligen utgivits,
kilometer-penningar dock oräknade, finge antagas bero därpå, att revisionen
lagt huvudvikten på uttrycket i 1 mom. 1 st. »två eller flera i samma
förrättning deltagande personer», jämfört med 2 st., att
resekost-Eadsersättning i »dylikt fall» skulle utgå med vad som verkligen
utgivits, utan att därvid betänka, att uttrycket »två eller flera»
vore betingat av den främste förrättningsmannens skyldighet att,
även om blott två personer deltoge i förrättningen, praktiskt ordna
med samåkning, utan att därför resekostnadsersättningen i strid
med en förnuftsmässig tolkning av stadgandet i sin helhet, då
debitering skett efter lägsta taxa, skulle behöva utgå endast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
