Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
vad som verkligen utgivits. Det vore att märka, att bestämmelsen
i 8 § hade karaktär av undantagsstadgande. Såsom sådant måste
det tolkas så, att åt stadgandets innebörd icke gåves större
omfattning, än att detsamma stode i en förnuftig överensstämmelse med
huvudregeln. Revisionens tolkning uppfyllde icke detta krav. Om
förrättningsmannen åkt ensam hade han fått verkställa debitering
efter lägsta taxan alldeles oavsett, om automobilfärden i
verkligheten kostat honom mindre. Hade han gjort vinst på resan, hade
däremot ingen anmärkning kunnat framställas. Nu tog sig den
främste av förrättningsmännen före att i taxeautomobilen medtaga
en eller flera personer, som skulle deltaga i förrättningen,
varigenom statsverkets kostnader nedbringades. Vid sådant
förhållande saknades anledning att framställa anmärkning, då debitering
icke skett högre än som fått ske, om förrättningsmannen farit
ensam. Den av revisionen hävdade uppfattningen förefölle mycket
egendomlig, då efter revisionens tolkning förrättningsman
åtminstone icke i sådana fall, där det kunde vara tveksamt, huruvida
samåkning måste äga rum, uppmuntrades att anordna samåkning,
med andra ord: stadgandets i och för sig lovvärda syfte att
nedbringa resekostnaderna vid samåkning komme genom revisionens
tolkning att motarbetas. En tolkning, som så komme i strid mot
stadgandets syfte, kunde icke vara hållbar. Anmärkningens
riktighet bestredes.
1 förklaring över anmärkningen bestredo Gärde och Holm
densamma under åberopande av vad Sundberg och Alvin anfört.
I påminnelser anförde revisionen följande: Genom 1929 års
resereglemente hade uttryckligen bestämts, att
resekostnadsersättningen vid samåkning i taxeautomobil utginge med allenast, vad som
verkligen utgivits, och varken anordnaren av samåkningen eller
de övriga färddeltagarna finge göra sig någon vinst därpå. Vid
sådant förhållande hade K. B. icke ägt att utanordna ersättning
för i anmärkningen omförmälda färd utan utredning rörande de
verkliga kostnaderna. För revisionen hade ägaren av den använda
automobilen uppgivit, att han för skjuts av 3—4 personer från
Kiruna till Vittangi betingade sig ett pris av 27 kr. Denna
uppgift hade förrättningsmannen icke gittat vare sig bestrida eller
bekräfta, men ville i stället göra gällande, att de verkliga
kostnaderna för färder av nu ifrågakomna slag behövde styrkas endast
för den händelse förrättningsmannen debiterat högre ersättning
än enligt gällande taxa. Något dylikt fall kunde emellertid icke
tänkas ifrågakomma, då givetvis ingen ägare av taxeautomobil
lagligen kunde betinga sig högre ersättning än enligt taxan och
således den åkande icke heller kunde tvingas erlägga högre avgift
än enligt taxan. Då emellertid utredning om de verkliga
kostnaderna icke, trots därom framställd begäran, lämnats, och K. B.,
på sätt ovan visats, saknat behörighet att utanordna anmärkta
ersättningen utan sådan utredning, yrkade revisionen, att hela det
utanordnade beloppet, 49 kr. 63 öre, måtte fastställas till betalning
av Gärde, Holm och Alvin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
