Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
1 förklaring i anledning av påminnelserna anförde Gärde, Holm
och Alvin: I 8 § i resereglementet funnes ej, såsom fallet vore i
fråga om ersättning för väntpenningar, transport av redskap och
utrustning m. m., någon föreskrift om att vid gemensam färd den
verkliga resekostnaden skulle styrkas. Vid sådant förhållande
ansåge sig K. B. — oavsett vilken uppfattning man i övrigt hade
om tolkningen av orden »vad som verkligen utgivits» — böra utan
vidare godtaga en av en tjänsteman under tjänstemannaansvar
lämnad uppgift om den utgivna resekostnaden, blott densamma
hölle sig inom gränsen för den lägsta gällande taxan. Det måste
också anses mindre lämpligt, att en statens tjänsteman, som vore
stadd på tjänsteresa, skulle försöka tubba en automobilägare att
köra för lägre pris än den av K. B. fastställda taxan, vilken vore
avsedd att utgöra en skälig gottgörelse för skjutsen och vilken taxa
titt och tätt reviderades allt efter gällande förhållanden. Det
funnes för övrigt ingen förnuftig anledning, varför en
tjänsteman, som reste ensam, skulle hava rätt att utan vidare debitera
gällande automobiltaxa, medan en tjänsteman, som åkte
tillsammans med en annan, skulle vara skyldig att styrka, att han
verkligen betalat efter gällande taxa. Billigare kunde skjutsen aldrig
bliva för två personer än för en.
Genom utslag d. 29 maj 1931, har Riksräk.V. prövat skäligt att,
med gillande av anmärkningen, sådan den i påminnelserna
fullföljts, förplikta Gärde, Holm och Alvin att gemensamt eller vilken
av dem gälda gitte ersätta statsverket 49 kr. 63 öre, envar av dem
dock öppet lämnat att hos vederbörande söka sitt åter efter
befogenhet.
Häröver har Sundberg anfört besvär hos KammarR.
Målet föredrogs i KammarR. d. 19 april 1934, därvid KammarR.
(kammarr.r:n Waldenström och von Sydow, föredragande, samt
assessorn Wikström) ej fann skäl göra annan ändring i
Riksräk.-V:s utslag, än att, som det, med avseende å vad i målet blivit
upplyst, finge antagas, att verkliga kostnaden för omförmälda
resa uppgått till åtminstone 27 kr., vid vilket förhållande
Sundberg varit berättigad att i resekostnadsersättning för densamma
av statsmedel utbekomma minst 27 kr., det belopp, Gärde, Holm
och Alvin hade att ersätta statsverket, nedsattes till 22 kr. 63 öre.
Från beslutet var kammarr.rrt Afzelius skiljaktig och yttrade: Enär
Sundberg får anses hava varit berättigad att för ifrågavarande resa
åtnjuta ersättning — förutom med kilometerpenningar — åtminstone
med belopp, som motsvarar avgift för taxeautomobil vid befordran av
•en person, vilken avgift enligt uppgift i målet utgjort 37 kr. 60 öre,
finner jag skäligt på det sätt ändra Riksräk.V:s utslag, att det
därigenom till ersättning fastställda beloppet nedsättes till 12 kr. 3 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
