Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
utom förläggningsorten, att hans kommendering omfattat jämväl
ifrågavarande tid och att han sålunda finge förutsättas hava haft
ökade utgifter för sitt uppehälle under tiden. I allmänna
resereglementet d. 18 juni 1925 infördes i 19 § stadgande angående
maximitid för traktamentsersättning under sjukdom. Denna
bestämmelse hade senare oförändrad influtit i nu gällande
resereglemente d. 27 juni 1929. I K. M:ts proposition till riksdagen d.
13 febr. 1925, nr 95, med förslag till allmänt resereglemente
uttalades beträffande nämnda paragraf, att däri borde införas en
begränsning av tiden — förslagsvis 14 dagar ■— under vilken
traktamentsersättning finge utgå vid uppehåll, som under
förrättningsresa föranleddes av naturhinder, styrkt sjukdom eller annan
giltig anledning. De sakkunniga hade anfört, att så vitt
erfarenheten givit vid handen något praktiskt behov icke förelåge att
stadga en viss maximitid, under vilken traktamentsersättning i
ifrågavarande fall finge utgå. Det i 19 § allmänna
resereglementet intagna stadgandet om viss maximitid för rätt till traktamente
under sjukdom kunde icke överföras att gälla föreskrifterna i
8 kap. tilläggsbestämmelserna till de militära
avlöningsreglementena. I tilläggsbestämmelserna saknades nämligen dylikt
stadgande. Och ej heller funnes resereglementets bestämmelser
åberopade. Tilläggsbestämmelsernas 8 kap., som det här gällde att
till-lämpa, hade sina fristående och fullständiga föreskrifter. Ginge
man till förarbetena till 8 kap., funne man, att detta vore fullt
avsiktligt. Korrektivet mot missbruk låge i förvaltningstjänstens
krav och därmed nödvändigheten för förvaltningsmyndigheten att
vid längre sjukdomsfall återkalla förordnandet eller uppdraget.
Då först kunde ju befattningshavaren få rätt att återvända till
sin förläggningsort och därmed undvika sina merkostnader.
Sålunda torde man icke få anse resereglementets omförmälda
stadgande tillämpligt å traktamentsersättning, som utginge under
angivna förhållanden och beräknades efter 8 kap. ovannämnda
till-läggsbestämmelser. Yad som förlett granskningsförrättaren till
anmärkningens framställande syntes vara det i Marinförvaltn:s
ovanberörda framställning använda uttrycket »under
tjänstgöringen». I detta uttryck syntes anmärkningsförfattaren vilja lägga
in den betydelsen, att endast effektiv tjänstgöringstid finge ■—
principiellt sett — räknas såsom underlag för
traktamentsberäk-ning. En sådan tolkning hade tillförene aldrig givits liknande
bestämmelser. Tolkning i den riktningen skulle också leda till
absurditeter. Det vore ju möjligt, att anmärkningsförfattaren
trott sig kunna analogivis tillämpa de prejudicerande utslag, som
funnes beträffande exempelvis traktamenten åt officerare,
kommenderade till Gymnastiska centralinstitutet, vissa
utbildningskurser för värnpliktiga o. d. Men i så fall hade han icke gjort
klart för sig den skillnad, som förefunnes mellan här föreliggande
och de övriga fallen. I sistberörda fall hade nämligen
kommende-ringarna ej ansetts omfatta den tid, varunder traktamente
förklarats ej få utgå. Här omfattade kommenderingen däremot ostri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
