Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
löneförbättringar, som på senare tid beretts andra tjänstemän i
chefs- eller därmed jämförlig ställning. Av största vikt är även
att vid landshövdingebefattningarnas liksom vid övriga tjänsters
tillsättande kunna bortse från andra synpunkter än sådana, som
enligt gällande grundlagsstadgande böra vara ensamt avgörande
härvidlag. Jag delar sålunda till fullo den uppfattning i berörda
avseenden, vilken kommit till uttryck så väl i
löneregleringskommitténs förslag som i de över detsamma avgivna utlåtandena.» I
det sålunda av departementschefen angivna syftet infördes också
för landshövdingarna vissa förmåner såsom bidrag till
bränslekostnad och till utgifter för möblering, överhuvud torde man
kunna antaga, att utgångspunkten vid löneregleringen för
landshövdingarna hade varit att på grund av de särskilda utgifter, som
oundvikligen vore förenade med ämbetet, vissa ekonomiska
förmåner borde beredas dem. Med grunderna för löneregleringen
syntes det därför icke stå väl samman att beröva landshövdingarna
den ersättning för flyttningskostnader, som tillkomme andra
tjänstemän och som särskilt vid ämbetets tillträde skulle utgöra en
kännbar uppoffring. Det torde vidare böra erinras, att enligt
propositionen 1921 års avlöningsreglemente med vissa undantag,
varom här ej vore fråga, skulle äga tillämpning å
landshövdingarna. Enligt förslaget skulle dessa således äga rätt till ersättning
för flyttningskostnader enligt eljest gällande tilläggsbestämmelser
för de under avlöningsreglementet hörande tjänstemän.
Statsutskottet föreslog emellertid den ändringen i K. M:ts förslag, att
avlöningsreglementet icke skulle äga tillämpning å
landshövdingarna. Motiveringen härför rörde emellertid uteslutande
landshövdingarnas kontanta lön och själva avlöningsvillkoren utan att
ett ord, som tydde på avsikt att förneka landshövdingarna den
betydelsefulla rätten till flyttningsersättning, nämndes av
utskottet. Statsutskottets hemställan blev i nu ifrågavarande delar av
riksdagen bifallen. Frågan om flyttningsersättning berördes icke
uiider ärendets fortsatta behandling. Linnér hemställde, att
anmärkningen måtte ogillas.
Stoltz anförde i förklaring över anmärkningen: I brev d. 26
juni 1925 hade K. M:t fastställt villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de fr. o. m. d. 1 juli 1925 fastställda
avlöningsförmånerna för landshövdingarna. Nämnda brev syntes dock icke
uttömmande reglera angivna förhållanden. Sålunda hade några
bestämmelser icke lämnats rörande landshövdings
förflyttningsskyldighet och hans rätt till ersättning för flyttningskostnad. I 1925
års proposition angående ny definitiv lönereglering för
landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna m. m.
framhölls emellertid, att de i 13 § avlöningsreglementet d. 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, givna
föreskrifterna om tjänstemans förflyttningsskyldighet borde, vad
landshövdingarna beträffade, tillämpas på sådant sätt, att med
uttrycket »det verk han tillhör eller varunder han lyder» skulle
2f—353001. Kammarrättens årsbok 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
