Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
befordran från 21. till 24. lönegraden icke medfört annan
förbättring i hans avlöningsförmåner, än att han under febr. och mars
månader 1929 kommit i åtnjutande av lön enligt 23. löneklassen.
I sin förut innehavda tjänst skulle han nämligen i allt fall hava
uppflyttats i samma löneklass d. 1 april 1929. En analogivis skedd
tillämpning av reglerna om sneddning enligt avlöningsreglementet
12 § 1 mom. kunde fördenskull synas skälig. Vid bedömande av
denna fråga borde emellertid tagas hänsyn till följande. Därest
exempelvis en tjänsteman å extra stat i 22. lönegraden uppnått
högsta löneklassen, den 24., måste man vid befordran till ordinarie
tjänsteman i 24, lönegraden börja i 24. löneklassen, utan någon
som helst rätt att för löneklassuppflyttning tillgodoräkna den tid
han tillhört nämnda löneklass. Visserligen kunde K. M:t jämlikt
bemyndigande av 1932 års riksdag (skrivelse n:r 172) tillgodoräkna
en tjänsteman å extra stat, som befordrades till ordinarie tjänst,
den tid tjänstemannen före befordran tillhört den löneklass, vari
han skulle placeras vid befordran. Detta förutsatte emellertid, att
K. M:t vid prövning funnit ett dylikt medgivande vara skäligt. Nu
angivna förhållanden ådagalade enligt lönenämndens mening, att
en sådan tolkning av 33 § första stycket K. K. med
avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare, som Björkman
gjorde gällande i sina besvär, icke kunde anses vara förenlig med
grunderna för bestämmelserna ang. löneklassuppflyttning. På grund
av vad sålunda anförts hemställde lönenämnden, att besvären icke
måtte föranleda ändring i överklagade beslutet.
En ledamot av lönenämnden (G. A. Englund) var av skiljaktig
mening och anförde: »Enligt vad vid lönenämndens behandling av
föreliggande ärende blivit upplyst torde ett fall som det förevarande icke
hava förutsetts vid utformningen av de bestämmelser, som gälla
löne-klassplacering av s. k. extra statstjänstemän. Mig synes vid sådant
förhållande, därest bestämmelserna i 33 § av K. K. d. 26 juni 1925
(n:r 356) icke — såsom klaganden yrkat — må anses giva klaganden
rätt till sneddning jämlikt 12 § av K. K. d. 6 juni 1925 (n:r 270),
att klaganden i vart fall jämlikt grunderna för förstnämnda
författningsrum måste anses hava sådan rätt. En sådan tolkning synes mig
jämväl numera vinna stöd i det förhållandet, att sådan rätt, som
här satts i fråga, genom senare författning, K. K. d. 15 juni 1935
(n:r 397), medgivits extra ordinarie tjänsteman, som befordrats till
extra ordinarie tjänst inom högre lönegrad.»
Målet föredrogs i KammarR. d. 14 febr. 1936, därvid KammarB.
(kammarr.r :n Afzelius, Ekenberg, föredragande, och Franzén samt
assessorn von Unge) ej fann skäl att göra ändring i
Riksförs.An-st:s beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
