- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1936. Tolfte årgången /
36

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

satt tillämpande av bestämmelsen i fråga skulle komma att leeia
till den orimliga konsekvensen, att en förrättningsman, som måst
anlita taxeautomobil från avlägset belägen automobilstation för
att företaga en relativt kort resa, av egna medel skulle få svara
för avsevärd del av den hämtningsavgift, han enligt
taxebestära-melserna vore skyldig utgiva.

I avgivna påminnelser anförde revisionen: Att i
km.-pennin-garna även enligt gällande resereglemente skulle inbegripas
ersättning för hämtning framginge av statsrådets yttrande i K. M:ts
proposition 1929 n:r 40 (sid. 31). I 2 § 1 mom. sista stycket i
gällande resereglemente föreskreves, att om förrättningsman för
transportmedel nödgats vidkännas kostnad till högre belopp än den
sammanlagda ersättning, som enligt föregående bestämmelser i
detta moment tillkomme honom, ägde han undfå gottgörelse för
vad han visade sig hava utgivit. I förevarande fall hade
emellertid förrättningsmannen i verkligheten ej utgivit någon som helst
ersättning för hämtning, alldenstund resan vore fingerad. Med
anledning av vad sålunda anförts hemställdes, att anmärkta
beloppet måtte fastställas till betalning.

Genom utslag d. 15 mars 1934 utlät sig Riksräk.Vatt, enär
Karlsson med hänsyn till 2 § 1 mom. sista stycket i
resereglementet d. 27 juni 1929 (n:r 210) icke, så vitt blivit visat, ägt
åtnjuta anmärkta ersättningen för hämtning av automobilskjuts,
Riksräk.V. funne skäligt att, med gillande av anmärkningen sådan
den fullföljts, förplikta Ericson och Carlsson att, gemensamt eller
vilken gälda gitte, ersätta statsverket 20 kr. 80 öre, en var av dem
dock öppet lämnat att hos vederbörande söka sitt åter efter
befogenhet.

I besvär hos KammarR. yrkade Ericson och Carlsson, att
revisionens talan måtte ogillas.

Målet avgjordes i KdmmarR. d. 25 sept. 1936; och som
handlingarna föranledde till antagande att Karlsson, därest han vid
ifrågavarande resor använt sig av taxeautomobil och omnibus, fått
vidkännas kostnad för hämtning av automobil med för varje resa
5 kr. 20 öre, men Karlsson tillkommande km.-penningar för den
vägsträcka, å vilken automobil skulle hava kommit till användning,
uppgått till allenast 50 öre för varje resa, alltså och då vid sådant
förhållande Karlsson finge anses hava varit berättigad att utöver
ersättning enligt 2 § 1 mom. 1—5 styckena allmänna
resereglementet uppbära ytterligare ett belopp av 4 kr. 70 öre för envar
av resorna, fann KammarR. (kammarr.r:t von Sydow, byråchefen
Ripe, kammarr.r:t Wikström, föredragande, och assessorn
Sandeborg) skäligt i så måtto ändra överklagade utslaget, att den
Ericson och Carlsson ålagda betalningsskyldigheten nedsattes till 2 kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1936/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free