Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ström) skäligt att, med ändring av Riksräk.Vis utslag, förklara
revisionens i målet förda talan icke kunna bifallas.
Från beslutet var kammarr.r:t Afzelius, med vilken kammarr.rm
Franzén och Bratt instämde, skiljaktig och anförde:
»Enär bestämmelserna i 8 § 2 mom. allmänna resereglementet icke
böra föranleda, att ersättning till Andersson för tillhandahållande av
fortskaffningsmedel för den del av förrättningsresan, varunder samåkning
ägt rum, skall utgå med lägre belopp än som skulle hava tillkommit
honom, om han därvid färdats ensam, samt jämlikt föreskrift i 3 mom.
samma paragraf utöver dylik ersättning vid samåkning alltid skall
utgå en särskild gottgörelse med 5 öre per km., alltså och då
Andersson på grund härav varit berättigad att för resan utfå sammanlagt
220 kr. 25 öre, finner jag skäligt i så måtto ändra Kiksräk.V:s
utslag, att den klagandena därigenom ålagda betalningsskyldigheten
nedsattes till 10 kr. 60 öre.»
Till närmare utveckling av sin ståndpunkt beträffande den i 8 §
3 mom. stadgade ersättningen anförde kammarr.r:t Afzelius följande:
»Ifrågavavarande särskilda ersättning förekom första gången i 1925
års allmänna resereglemente. I den till samma års riksdag avlåtna
propositionen, n:r 95, sid. 45, anförde föredragande
departementschefen bl. a., att samåkning i regel komme att medföra minskad
bekvämlighet för de i färden deltagande samt att, då det syntes billigt,
att den betydande besparing, som genom samåkning kunde uppstå, i
någon mån också komme de resande till godo, departementschefen
förordade, att i 8 § skulle införas en föreskrift av innehåll, att vid
samåkning särskild ersättning, motsvarande km.-penningarna, skulle utgå
till en var av de i samåkningen deltagande.
I propositionen (n:r 190) till 1927 års riksdag angående nytt
resereglemente anförde vederbörande departementschef bl. a., att 1926 års
statsrevisorer påtalat, att vid samåkning km.-penningar utginge till
samtliga i förrättningen deltagande, samt uttalat, att det knappast
syntes rimligt, att dylik ersättning utginge förutom till den, som
tillhandahölle fortskaffningsmedlet vid gemensam färd, jämväl till
övriga i förrättningen deltagande personer, vilka begagnade sig av
samma fortskaffningsmedel. Då de skäl, vilka anförts vid
framläggandet av 1925 års proposition i ämnet, alltjämt måste tillerkännas
giltighet, ansåg emellertid departementschefen i förevarande avseende
annan ändring icke påkallad i gällande föreskrifter än som följde av
departementschefens i propositionen framställda förslag om
nedsättning över huvud taget av km.-penningarna från 15 till 10 öre per km.
I propositionen föreslogs i sammanhang härmed viss omformulering
av bestämmelserna i 1925 års reglemente.
Kiksdagens statsutskott uttalade år 1927 (uti. n:r 86), att utskottet
ej kunnat undgå att finna de gällande bestämmelserna i åtskilliga
hänseenden mindre tillfredsställande, men att utskottet likväl ej velat
föreslå någon ändring i desamma.
I enlighet härmed erhöllo ifrågavarande bestämmelser i 1927 års
allmänna resereglemente samma avfattning som i 1925 års
reglemente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
