Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktades såsom innehavare av docentstipendium även under tiden för
professorsförordnandet (avlöningskungörelsen § 10 mom. 4). Vid
beräkning av den tid, varunder docentstipendium finge innehavas,
medräknades städse jämväl den tid, varunder någon del av
docentstipendiet tagits i anspråk såsom fyllnad i vikariearvode. I detta
sammanhang kunde förtjäna anmärkas, att, om § 12 ansåges
tillämplig även å en professorsvikarie, det icke vore vikariearvodet
utan avlöningen vid den andra befattningen, som förutsattes
undergå erforderlig minskning. Mot den sålunda hävdade tolkningen
hade invänts, att densamma ledde till orimliga konsekvenser, i det
att maximering tillämpades vid sådana professorsförordnanden, då
vikariatsersättningen bestredes på vanligt sätt, men icke vid
vakanser och andra tillfällen, då även själva lönen finge tagas i
anspråk för vikariens avlönande och docentstipendiet följaktligen i
sin helhet besparades. Att detta förhållande vore föga
tillfredsställande låge i öppen dag. Det syntes dock, som om minst lika
egendomliga konsekvenser skulle vara förenade med en motsatt
tolkning av bestämmelsen i fråga. För att belysa detta spörsmål
torde vara lämpligt anföra ett konkret exempel: På grund av
särskilda skäl hade det ansetts nödigt att förordna en stipendierad
docent i teologiska fakulteten, vilken därtill förklarat sig villig,
att tjänstgöra såsom assistent vid den praktisk-teologiska kursen.
Assistentarvodet, som utgjorde 3,000 kr., minskades på grund av
stadgandet i § 12 till 2,200 kr. Om nu denne docent erhölle 2
månaders vikariat för en sjukledig professor, skulle enligt den av
Landberg förfäktade uppfattningen assistentarvodet under tiden
utgå med fulla beloppet för att efter förordnandets utgång ånyo
sänkas till 2,200 kr. — Då man betänkte, att docenten även under
tiden för professorsförordnandet betraktades som stipendiat och
följaktligen, liksom fallet vore före förordnandet, hade skyldighet
att ägna sin från undervisning och examination lediga tid åt
vetenskapligt forskningsarbete, förefölle den inträdda höjningen av
hans inkomst vid assistentbefattningen föga motiverad. Huru man
än tolkade stadgandet i § 12, uppkomme i vissa fall föga
tilltalande konsekvenser. Under sådana förhållanden hade Kanslersämbetet
ansett sig böra ansluta sig till det tolkningsalternativ, som syntes
hava stöd i stadgandets ordalag och jämväl stå i
överensstämmelse med grunderna för stadgandet. Under åberopande av det
anförda hemställde Kanslersämbetet, att de av Landberg anförda
besvären måtte lämnas utan bifall.
Målet avgjordes i KammarR. d. 3 mars 1938; och som den
åberopade bestämmelsen i ovannämnda K. Br. icke kunde anses
innebära att vid bestämmandet av det belopp, varmed avlöningen för
Landbergs ifrågavarande amanuensbefattning finge utgå, hänsyn
skulle tagas till det belopp, varmed Landbergs arvode såsom
professorsvikarie överstege hans docentstipendium, samt Landberg förty
och med avseende å vad för övrigt i målet förekommit icke vore
skyldig att under den tid, varom i målet vore fråga, vidkännas
minskning i förenämnda avlöning, fann KammarR. (kammarr.r:n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
