Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
I besvär hos KammarR. har Borg fullföljt sin förenämnda
talan, därvid Borg anfört följande: Av
distriktsveterinärlönesak-kunnigas motivering till förslag till veterinärtaxa framginge, att
förrättningsarvode, vars storlek vore beroende på förrättningarnas
antal och icke på deras längd, skulle utgöra ersättning för
veterinärens arbete under en tid av upp till sex timmar.
Traktamentsersättning utgjorde emellertid ersättning för sådana utgifter för
uppehället, som bleve en följd av en tjänstemans bortovaro från
bostaden. Dessa utgifter voro helt beroende på bortovarons d. v. s.
förrättningens längd. Det syntes därför Borg tydligt, att den
timme av dag, för vilken traktamentsersättning enligt allmänna
resereglementets 17 § 2 mom. icke skulle utgå, måste anses ingå i de
sex timmar, för vilkas arbetsprestation förrättningsarvode åtnjötes
av veterinär. Om K. B:s tolkning skulle anses riktig, innebure
detta, att veterinären mot meningen i såväl veterinärtaxan som
motiveringen till densamma komme att betala förrättningsarvodet
med sju timmars arbete i stället för med sex. Bestämmelsen i
allmänna resereglementets 17 § 2 mom., att traktamentsersättning
icke utginge för dag eller natt, varav högst en timme tagits i
anspråk för resa eller förrättning, förefunnes vid tiden för
avgivandet av sakkunnigas förslag till veterinärtaxa endast beträffande
natt. För att erjiålla närmast möjliga anslutning till denna
föreskrift föreslogs av de sakkunniga och fastställdes sedan av K.
M:t såsom komplettering av föreskrifterna om
traktamentsersättning, att traktamente för natt skulle utgå för varje resa
omfattande tid över sex timmar, som avslutades mellan klockan 1 och
klockan 6. Därav följde, att nattraktamente icke utginge för resa,
som avslutades mellan klockan 12 och klockan 1. Detta betydde,
att resereglementets här avsedda föreskrift i 17 § 2 mom.
begränsats att gälla endast nattens första timme mellan klockan 12 och
klockan 1. För den händelse de sakkunnigas motivering i berörda
hänseende skulle anses hava prejudicerande betydelse rörande den
i resereglementets 17 § 2 mom. senare införda likartade
bestämmelsen i vad avsåge dag, syntes den endast komma att gälla för första
dagtimmen mellan klockan 6 och klockan 7 f. m.
I utlåtande över besvären anförde K. B. följande: Borg hade i
sin besvärsskrift, under åberopande av 13 § 1 mom. 3 st.
veterinärtaxan, yrkat att utbekomma traktamentsersättning för
förrättningsresa, så snart denna krävt hans bortovaro från bostaden
under längre tid än sex timmar. De av Borg till stöd för en sådan
tolkning av nämnda lagrum anförda skäl syntes icke vara
bindande. Borg anförde sålunda i sin skrivelse bl. a., att
förrättningsarvode, vars storlek vore beroende på förrättningarnas antal och
icke på deras längd, skulle utgöra ersättning för veterinärens
arbete under en tid av upp till sex timmar, varemot
traktamentsersättning skulle utgöra ersättning för sådana utgifter för
uppehället, som bleve en följd av en tjänstemans bortovaro från
bostaden. Härvidlag vore emellertid att märka, dels att s. k.
förrättningsarvode utginge för varje av veterinär på grund av instruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
