- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1939. Femtonde årgången /
28

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

tion eller myndighets uppdrag företagen förrättning, sålunda —
i det fall att ett flertal förrättningar företogos i en följd under
en gemensam resa — jämväl för förrättningar efter de sex
timmarnas förlopp., varför rätten till förrättningsarvode icke kunde i
och för sig giva någon ledning för lösningen av frågan, huruvida
veterinärs rätt till dagtraktamente inträdde omedelbart efter
förloppet av sex timmar eller, med tillämpning av bestämmelserna i
17 § 2 mom. allmänna resereglementet, först efter förloppet av
ytterligare en timme, dels ock att den av Borg framförda
synpunkten om traktamentsersättningens karaktär av ersättning för
tjänstemannens utlägg för kost m. m. under bortovaro från bostaden
jämväl låge till grund för allmänna resereglementets
bestämmelser om traktamente och sålunda närmast stödde den av K. B. vid
beslutets fattande företrädda åsikten, att resereglementets
bestämmelser borde tillämpas vid beräkning av även veterinärers rätt till
traktamente. Enligt K. B:s uppfattning kunde nu ifrågavarande
bestämmelser icke tilläggas någon annan mening än den, att
veterinär — på grund därav att han ägde rätt till förrättningsarvode
— frånhänts rätten till traktamente för de första sex timmarna,
som toges i anspråk för resa eller förrättning. Sedan sex timmar
gått till ända, inträdde rätt till traktamente, men då Enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet, vilken sistnämnda
författning ju uttryckligen åberopades i 18 § veterinärtaxan.
Annorlunda kunde saken uttryckas så, att genom veterinärtaxans
ifrågavarande bestämmelser den tid, för vilken veterinär vore berättigad
till traktamente enligt allmänna resereglementet, vore i
förhållande till motsvarande tid för andra förrättningsmän förlängd med
sex timmar. K. B. avstyrkte därför bifall till besvären.

Målet föredrogs i KammarR. d. 28 sept. 1939, därvid KammarR.
(kammarr.r:n Norrman och von Sydow, föredragande, samt t. f.
assessorn Olofson), enär Borg, med avseende å bestämmelserna i 13 §
1 mom. 3 st. veterinärtaxan, finge anses berättigad för en var av
ifrågavarande förrättningsresor bekomma halvt dagtraktamente,
fann skäligt att, med undanröjande av överklagade beslutet, i
vad detsamma rörde samma traktamenten, visa målet härutinnan
åter till K. B. för ny behandling.

Från beslutet var byråchefen Ripe skiljaktig och yttrade: Som av
åberopade bestämmelserna i veterinär taxan och allmänna
resereglementet, jämförda med motiven till 13 § i veterinärtaxan (prop. 1933: 153
sid. 41 och 42) framgår, att Borg icke är berättigad att uti nu
ifrågavarande avseende njuta ersättning med högre belopp än det, som
honom genom överklagade beslutet tillerkänts, lämnar jag besvären utan
bifall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:21:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1939/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free