Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Berger hade som skäl för sitt förslag i ämnet framhållit, att
ifråga om förrättning, vars utförande ålåge förrättningsmannen
såsom tjänsteplikt, traktamentsersättning icke borde få åtnjutas med
mindre en resa ägt rum i och för förrättningens verkställande.
På den grund borde traktamentsersättning icke utgå för
förrättning inom planlagt område för stad eller stadsliknande samhälle,
inom vilket förrättningsmannen vore bosatt, och icke heller för
förrättning inom visst kort avstånd från förrättningsmannens
hemvist (viss fastställd väglängd). Den år 1919 i paragrafen
vidtagna ändringen innefattade ett förtydligande tillägg, att
minimiavståndet skulle beräknas icke från bostaden inne i samhället
utan från nämnda områdes gräns. I J. O :s ämbetsberättelse för
1917 återgåves även ett Högsta domstolens utslag (Holm 1916 not.
B n:r 146) i vilket bl. a. omnämndes avståndet utefter allmänna
landsvägen och att någon annan väg icke kunde komma i
betraktande.
Vad sålunda anförts syntes giva ett visst stöd för den, så vitt
Nylin visste, allmänt vedertagna åsikten, att ifrågavarande
avstånd skulle beräknas efter farbar väg och från den punkt, där
denna väg lämnade det planlagda områdets gräns.
I förevarande fall tillkomme den omständigheten, att
fågelvägen ginge dels över järnvägens bangårdar, dels över Göta älv och
beträffande en del förrättningsställen även över Ringkanalen.
Någon möjlighet att taga sig fram denna väg till
förrättningsställena torde icke förefinnas utan anlitande av flygmaskin, vilket
färdsätt förrättningsmannen ju icke vore skyldig att begagna sig av.
De mindre kostnader och olägenheter, som följde med det
mindre avståndet och den på grund därav kortare resan mellan
förrättningsstället och hemvistet, vilka omständigheter säkerligen
torde hava motiverat förslagen om traktamentsersättningens
slopande i sådana fall, bleve ju för förrättningsmannen utan den
betydelse, som avsetts, om detta kortare avstånd icke vore
framkomligt och därför icke kunde begagnas såsom resväg. Det kunde
därför och med särskilt beaktande av ändamålet med
traktaments-ersättningen och de utgifter, som skulle bestridas med denna
ersättning, icke vara riktigt, att, som här kunde förekomma,
förrättningsmannen, då han vistades på förrättningsställen, vilka vore
belägna på avstånd avsevärt överstigande 3 km. från planlagda
områdets gräns längs farbar väg, icke skulle erhålla
traktamentsersättning, därför att fågelvägen, som icke kunde användas såsom
resväg, understege detta avstånd. Enligt Nylins förmenande
måste förrättningsman, då han av omständigheter, över vilka han
icke rådde, tvingades att företaga sin tjänsteresa å annan längre
väg än den teoretiskt närmaste, även vara berättigad uppbära
fastställd ersättning efter den längre vägen.
Slutligen ville Nylin framhålla, att, såvitt Nylin kunnat finna,
något stöd för den av länsbokhållaren förordade tolkningen av
ifrågavarande bestämmelser icke kunde utläsas varken ur
förarbetena till resereglementet eller ur meddelade rättsfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
