Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
nandet borde därför 26 kr. 68 ore avdragas från rekvirerade
beloppet.
Genom beslut d. 21 juli 1938 avdrog K. Bsåvitt nu är ifråga,
på grund av länsbokhållarens anmärkning vid utanordnandet 26
kr. 68 öre från rekvirerade beloppet.
Martell besvärade sig hos KammarR. och yrkade att utfå det
honom förvägrade beloppet samt anförde: Enligt av Martell förd
förskottsliggare hade Edvardsson d. 29 dec. 1937 till Martell
inkommit med räkning å ersättning för tingsresor, avseende bl. a.
d. 2 febr. och d. 2 mars 1937 samt slutande å ett belopp av 74 kr.
56 öre. Den 20 juni 1938 hade beloppet i postanvisning översänts
till Edvardsson. Sedermera d. 15 juli 1938 hade Martell hos K. B.
begärt ersättning för beloppet, men K. B. hade funnit sig
förhindrad att ersätta beloppet, enär resorna företagits och avslutats
tidigare än ett år före det räkningen inkommit till K. B. Enligt
24 § 2 st. i allmänna resereglementet stadgades, att rätt till
ersättning vore förfallen, därest räkning å resekostnad icke inkommit
till vederbörande myndighet inom ett år efter det resan eller
förrättningen avslutats. I Göteborgs och Bohus län hade sedan flera
år tillbaka alltid praktiserats, att landsfiskalen förskotterat från
fjärdingsman och nämndemän m. fi. inkomna räkningar av
beskaffenhet, att de skulle ersättas av statsmedel. K. B. hade också för
ändamålet ställt medel till förfogande. Detta måste också anses
vara en praktisk åtgärd, som besparade mycket arbete. K. B. kunde
icke granska räkningarna i avseende å väglängd utan måste
sålunda remittera desamma till landsfiskalen för granskning. Yid
upprepade tillfällen hade förekommit, att nämndemän insänt sina
reseräkningar för närvaro vid tingssammanträden direkt till K. B.r
men K. B. hade överlämnat räkningarna till Martell med
anmodan, att Martell skulle utbetala beloppen av förskottsmedlen,
Martell hade naturligtvis lojalt ställt sig K. B:s order till
efterrättelse. Landsfiskalen vore ju K. B:s ombud ute i bygderna,,
och det torde därför vara felaktigt att tolka orden
»vederbörande-myndighet» så, att därmed avsåges endast K. B. I ett fall som
förevarande skulle Martell personligen bliva den lidande, enär han
icke förrän d. 15 juli 1938 hos K. B. begärt ersättning för
räkningen, ehuru den inkommit till honom redan d. 29 dec. 1937.
K. B. anförde i avgivet utlåtande, att K. B. närmast med
hänsyn till konsekvenserna av en liberal inställning till frågan ansett
sig böra tolka preskriptionsbestämmelserna i allmänna
resereglementet restriktivt. I anledning av vad Martell anfört i besvären
samt med hänsyn tagen jämväl till ordalagen i 2 § av K. K. d.
21 maj 1931 (nr 161), enligt vilken även landsfiskal inom
domsagan vore skyldig utbetala reseersättning till nämndeman, ville
emellertid K. B. icke framställa någon erinran mot bifall till
besvären.
Målet avgjordes i KammarR. d. 4 april 1940; och enär det
jämlikt 2 § K. F. d. 21 maj 1931 ang. reseersättning till
nämndemän ålåge landsfiskal att utbetala sådan ersättning, varom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
