- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1941. Sjuttonde årgången /
65

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

längre väg i verkligheten använts. I förklaringen hade ej direkt
bestritts, att färderna mellan ifrågavarande tjänstemäns bostäder
och djuphamnen ägt rum i samband med inställelse till den
dagliga tjänstgöringen vid dess början eller hemfärd efter
avslutande av sådan tjänstgöring. Det hade endast påståtts, att
tjänstemännen icke under färderna haft anledning besöka
tullstationslokalen. Häremot finge anföras, att, då vid dessa färder
tullstationen kunnat med fördel besökas, varigenom gottgörelsen från
statsverket för tjänstemännens inställelse till tjänstgöring vid
djuphamnen bortfallit, tjänstemännen med hänsyn till stadgandet
i 4 § allmänna resereglementet icke varit berättigade att påföra de
for nu ifrågavarande färder belöpande resekostnader, oavsett om
tjänstemännen verkligen besökt tullstationen under färden eller
icke.

Genom beslut d. 17 febr. 1939 har Gen.Tullstyr. fastställt det
anmärkta beloppet till återbetalning, i följd varav det skulle
åligga Kihlberg och Larson att för behörig redovisning till tullverket
inbetala följande belopp, nämligen Kihlberg 107 kr. 20 öre och
Larson 64 kr.

I besvär hos KammarR. hava Kihlberg och Larson yrkat
befrielse från dem i målet ådömd ersättningsskyldighet, därvid de bl. a.
anförde följande: Ifrågakomna resekostnadsersättning hade i samt-,
liga fallen utgått med 20 öre för km., nämligen för annat
färdsätt än de i ovannämnda författningsrum särskilt nämnda.
Mestadels hade velociped, som tillhört den resande, nyttjats, mera
sällan hade han färdats gående. Kortast möjliga gångväg, som delvis
ledde över en synnerligen illa underhållen träkaj med murken
plankbeläggning, med överkorsande av åtskilliga järnvägsspår
utan anordningar för övergång, där ofta växling pågått eller stora
tågsätt varit uppställda, som nödgat till långa omvägar, kunde
icke gärna avses, då färd med cykel ej kunde aga rum på denna
»väg» och en gående ej torde vara pliktig eller ens äga rätt att
taga en sådan väg i oträngt ärende. Men även om så skulle anses
vara fallet och avståndet till djuphamnen, varmed torde hava
avsetts det ställe å djuphamnskajen, där tullklareringsområdet
började, ej kunde anses överstiga en km., vore avståndet längs denna
gångväg till kajens kant, där bevakning underkastade fartyg låge
förtöjda, mer än en km. utefter så gott som hela kajsträckan,
räknat från tullstationens dåvarande lokaler. Det vore å och invid
bevakat fartyg, som de förrättningar, som här vore i fråga,
gemenligen utfördes. Var tullklareringsområdets gräns ginge vore utan
betydelse, då det ej vore fråga om tulltaxering av varor.
Resekostnadsersättning borde därför i varje fall utgå för färd mellan
tullstationens lokaler och fartyg, förtöjda vid djuphamnskajen.

I förklaring över besvären har vederbörande
revisionstjänsteman an dragit följande: Beträffande uppgifterna i besvären
angående den kortast möjliga gångvägen mellan de vid tiden för
färdernas företagande använda tullstationslokalerna och djuphamnen
finge framhållas, att enligt från stationsinspektoren i Köping

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:21:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1941/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free