Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
ningsreglemente sid. 183 bl. a.: »Med förflyttning ’utan egen
ansökning eller därom uttryckt önskan’ avses s. k. tvångsförflyttning.
Med anledning av yppad tvekan angående tolkningen av nämnda,
redan i nuvarande avlöningsreglementen förekommande uttryck
torde böra framhållas, att den omständigheten, att en tjänsteman på
förfrågan av verksmyndigheten samtyckt till att underkasta sig
en tvångsförflyttning, icke i ersättningshänseende bör förtaga
förflyttningen dess karaktär av tvångsförflyttning.» Enligt min
uppfattning torde ett förordnande för ledamot av hovrätt att vara
revisionssekreterare icke i och för sig numera innebära en befordran. I
detta sammanhang må anföras, att hovrättsråds lönegradsplacering är
densamma som revisionssekreterares samt att ordinarie
revisionssekreterare ofta återgår till hovrätt. Däremot torde erhållandet av
förordnande som revisionssekreterare för ledamot av hovrätt innebära ett
visst tvångsmoment. Vägran att mottaga förordnande som
revisionssekreterare torde nämligen medföra sämre läge för vederbörande vid
befordran till hovrättsråd eller häradshövding. I betraktande härav
synas de avgöranden, som kommit till uttryck i KammarR:s utslag d.
22 febr. 1940 rörande utbetald ersättning till postdirektören G.
Lundbom samt d. 7 mars 1940 rörande utbetald ersättning åt t. f.
byråchefen F. Sandberg, icke vara prejudicerande i nu ifrågavarande fall, då
det i de ärenden, som avgjordes genom dessa utslag, torde ha varit
fråga om verklig befordran. Beträffande spörsmålet om ersättning för
nyanskaffning av rullgardiner får jag hänvisa till KammarR:s årsbok
1940 avd. 1 häft. 1 not. 6.
I besvär hos KammarR. fullföljde Bogren sin i målet förda
talan. Bogren anförde därvid: Då Bogren i jan. 1941 erhöll
förordnande såsom t. f. revisionssekreterare, hade han icke blivit
tillfrågad, huruvida han önskade erhålla dylikt förordnande. Det
enda han åtgjort i saken var, att han under år 1939, då han var
assessor i Göta HovR., på order av hovrätten upprättade en för
tjänstgöring i Nedre Justitierevisionen avsedd meritförteckning.
Han skulle visserligen hava kunnat vägra att mottaga
revisionssekreterareförordnande, men en dylik vägran skulle säkerligen
hava kunnat medföra vissa påföljder för honom i framtiden t. ex.
i fråga om erhållande av förordnande såsom ordförande eller vice
ordförande å division i hovrätt. Tidigare hade också tjänstgöring
såsom revisionssekreterare ansetts nödvändig för erhållande av
befordran till häradshövdingämbete. På senare tid hade dock
revisionssekreteraretjänstgöringen alltmera minskat i betydelse i
konkurrens med andra meriter. Detta hade visat sig vid en del
häradshövdingutnämningar under de senare åren. Värdet av
revisionssekreteraremeriter kunde således vara ganska tvivelaktigt. — Att
ledamöter i hovrätt erhölle förordnande som revisionssekreterare
innebure ett led i utbildningen på domarbanan. Då en
hovrättsledamot ej gärna ville undandraga sig en möjlighet till fortsatt
utbildning, vore det ytterst sällsynt, att en dylik ledamot vägrade
mottaga förordnande som revisionssekreterare. För att Högsta
Domstolen skulle kunna erhålla lämpliga personer såsom föredra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
