Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Målen kommunicerades av Arméförvaltn:s civila dep:t med
Ar-méförvaltn:s sjukvårdsstyr., som meddelade, att sjukvårdsstyr.
funne det ådagalagt, att olycksfallsskada förelegat, och att vidtagna
åtgärder varit behövliga och kostnaderna härför motiverade.
Armeförvaltn:s civila dep:t fastställde enligt särskilda
resolutioner d. 29 nov., 1938 på revisionens skäl anmärkningarna xsamt
ådömde följaktligen vederbörande redogörare
återbetalningsskyldighet enligt revisionens yrkanden.
De dömda anförde besvär hos KammarR. och yrkade befrielse
från den dem ådömda ersättningsskyldigheten.
Strömberg anförde i sina besvär hos KammarR. huvudsakligen
följande.
Kärnpunkten i anmärkningen syntes ligga i tolkningen av
begreppet »utan särskild kostnad för statsverket» och huruvida en
med denna inskränkning försedd kommendering vore att anse såsom
tjänst eller icke. Han ville då först understryka, att ifrågavarande
beställningshavare klart och tydligt varit beordrade för egen
utbildning till ifrågavarande tävlingar. Det hade heller icke
ifrågasatts, huruvida avlöning enligt § 2 mom. 3
officersavlöningsregle-mentet skulle utgå eller icke. Honom veterligt hade båda
beställ-ningshavarna icke vare sig begärt eller haft anledning att begära
tjänstledighet för deltagande i dessa tävlingar. Ordinarie avlöning
hade utgått. Då ordinarie avlöning utbetalats, syntes knappast
fråga om tjänst eller icke behöva ifrågasättas. § 23 i
officersavlö-ningsreglementet behandlade frågan om förmåner i händelse av
olycksfall. Denna paragraf vore knappast helt fristående från
övriga lagar och förordningar, som gällde för olyckfall. Såvitt han
kunde finna måste denna paragraf ställas mot bakgrunden av lag
om försäkring för olycksfall i arbete d. 17 juni 1916. Ur § 2 i
denna lag citerade han »envar, som för vinnande av yrkesutbildning».
Ifrågavarande beställningshavare hade beordrats för egen
utbildning i en militär tjänstegren, vilket måste vara fullt i
överensstämmelse med lagtextens ord »vinnande av yrkesutbildning». Om
dessa tävlingar ägt rum på annan ort, skulle en kommenderad
beställningshavare enligt § 25 officersavlöningsreglementet kunna
tillerkännas tjänstgöringstraktamente. Men den nämnda
paragrafens formulering »må–-kunna komma i åtnjutande av»
syntes honom innebära, att så icke alltid behöver vara fallet.
Tjänsteutövningen behövde i ett sådant fall icke vara förknippad med
tjänstgöringstraktamente. Tjänst förelåge antingen traktamente
utginge eller icke. Begreppet »särskild kostnad» vore enligt hans
förmenande förknippat med traktamente och reseersättning.
Bestämdes »utan särskild kostnad», utginge varken rese- eller
traktamentsersättning. Då revisionen anförde, att de båda olycksfallen
icke kunde anses hava inträffat under tjänsteutövning och civila
dep:tet godkänt revisionens uppfattning, innebure denna uttydning
för honom en överraskning, då identiskt lika frågor behandlats av
annan myndighet med beslut, som helt avveke från civila dep:tets.
Sålunda hade Riksförs.Anst. till efterlevande till vid sådana täv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
