Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Vederbörande länsbokhållare anmärkte, att ersättning för till
Hjelm utgiven semesterersättning, med hänsyn till 3 § 3 stycket
semesterlagen, icke kunde utgå av statsmedel samt tillstyrkte
ut-anordnande av 12,752 kr. 62 öre.
Genom anordningsbeslut d. 16 maj 1941 utanordnade K. B.
12,752 kr. 62 öre som ersättning för nämnda räkning.
I besvär hos KammarR. har staden yrkat att utfå ersättning
av statsmedel med 70 kr. för till Hjelm utgiven
semesterersättning, därvid staden till stöd för sin talan androg följande: Hjelm
tjänstgjorde som extra polisman för bevakning inom Gävle stads
hamnområde fr. o. m. d. 16 april t. o. m. d. 28 nov. 1940,
sammanlagt sålunda över sju månader. Hjelm slutade därefter sin
tjänstgöring på grund av sjukdom. Tjänstgöringen omfattade
48 timmar för vecka och fullgjordes i skift med 8 timmars
sammanhängande tjänst för tjänstgöringsdygn mot en avlöning av
70 kr. för vecka. Tjänstgöringen ägde rum enligt förordnande och
på statsverkets bekostnad. Det borde ej råda någon tvekan om,
att Hjelm vore berättigad till semesterersättning i vanlig ordning
för sju dagar. Staden hade erfarit, att K. B. skulle stödja sin
uppfattning på clen omständigheten, att Hjelm vore pensionär och
fastighetsägare, varför han ej vore i ekonomiskt avseende
beroende av det arvode, han uppbure i sin egenskap av förordnad extra
polisman vid sagda tillfälle. Även om detta skulle vara fallet, så
vore ju det en sak, som ej hade med vederbörandes rätt till
semesterersättning att göra. En sådan tolkning av ifrågavarande
lagbestämmelse skulle leda till uppenbart orimliga konsekvenser.
Något stöd för en sådan tolkning funnes ej heller i förarbetena
till lagen och ej heller hade dep:tschefen eller lagrådet givit
något uttryck därför.
I utlåtande över besvären hemställde K. B., under åberopande
av en promemoria i ärendet av vederbörande länsbokhållare, att
besvären måtte lämnas utan bifall.
I promemorian anfördes följande: Staden hade i besvären gjort
gällande, att K. B. feltolkat stadgandet i 3 § 3 stycket
semesterlagen, då utbetalning av semesterersättning för Hjelm vägrades.
K. B. hade för sin del icke funnit Hjelms bevakningstjänst vid
hamnen i Gävle under ifrågakomna tid utgöra Hjelms
»huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla». Då lagtexten innehölle
uttrycket »sysselsättning och förvärvskälla», hade K. B. efter
ordalagen tolkat bestämmelsen så, att förutsättning för semester eller
ersättning därför vore, att arbetstagarens huvudsakliga förvärvskälla
under arbetstiden vore den för arbetet utgående ersättningen. Denna
förutsättning hade K. B. funnit icke föreligga, beträffande Hjelm.
Hjelm hade år 1941 taxerats för kommunal inkomstskatt till en
uppskattad inkomst av 8,150 kr., därav 7,060 kr. inkomst av tjänst
eller tillfällig förvärvsverksamhet och 1,090 kr. inkomst av
kapital, med en taxerad inkomst av 7,910 kr. samt för statlig
inkomst-öch förmögenhetsskatt till ett taxerat belopp av 9,620 kr. För
sin bevakningstjänst i hamnen hade Hjelm under 1940 uppburit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
