Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
18.
Fråga om beräkning ay storleken ay semester ersättning enligt 12 §
lagen d. 17 jnli 1938 om semester för det fall att befattningshavarens
avlöning utgått med olika belopp under de månader, för vilka
semesterrätt föreligger,
(Jfr Arbetsdomstolens dom d. 19 sept. 1941, nr 106.)
O. Westlund uppehöll fr. o. m. d. 1 mars 1942 t. o. m. d. 9 jan.
1943 skrivbiträdesbefattning å landsfiskalskontoret i Mjölby
distrikt med avlöning under tiden t. o. m. d. 19 nov. 1942
motsvarande femte lönegraden för extra befattningshavare och under
återstående tid efter 150 kr. för månad. Antalet
tjänstgöringsdagar hade uppgått till minst 16 under envar av månaderna mars
—dec. 1942, och Westlund hade under anställningstiden icke
åtnjutit någon semester.
Hos K. B. i Östergötlands län hemställde Westlund d. 21 jan.
1943 om utbekommande av semesterersättning på grund av nämnda
anställning.
K. B. förklarade genom beslut d. 25 jan. 1943 med stöd av 12 §
lagen om semester d. 17 juni 1938 Wästlund berättigad till
ersättning för semester under tio dagar med 50 kr.
I besvär hos KammarR. yrkade Westlund — under framhållande
att hans lön under tiden d. 1 mars—’d. 19 nov. 1942 utgått med
244 kr. 15 öre för månad — att bliva tillerkänd högre
ersättning.
K. B. anförde i utlåtande över besvären: Wästlund hade
innehaft sådan anställning i statens tjänst, att lagen d. 17 juni 1938
om semester varit å honom tillämplig. Enär det med hänsyn till
innehållet i 17 § nyssnämnda lag icke syntes tillkomma KammarR.
att pröva mål av nu ifrågavarande beskaffenhet, hemställdes, att
KammarR. icke måtte upptaga besvären till prövning.
Vidkommande besvärens sakliga innebörd hade K. B. ansett Westlund
icke böra bliva bättre ställd därigenom att anställningen upphört
än som varit förhållandet, därest Westlund kvarstannat i tjänst.
På grund av anhopande göromål och andra befattningshavares
semestrar hade Westlund vid anställningens upphörande icke beretts
semesterledighet. Om anställningen fortvarit, finge Westlund
antagas hava kommit i åtnjutande av semester med bibehållen lön
efter 150 kr. för månad. Jämlikt 12 § lagen om semester skulle
ock semesterersättning beräknas enligt de i 8 och 9 §§ samma lag
stadgade grunderna. K. B. hemställde därför, att — därest
K|ammarR. funne sig kunna upptaga besvären till saklig prövning —
desamma måtte lämnas utan bifall.
KammarR. (kammarr.r:n Elcenberg, Wikström, och Sandeborg)
fann i utslag d. 26 nov. 1943 ej skäl göra ändring i K. B:s beslut,
i vad det överklagats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
