Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
utfört ifrågavarande tjänsteresor på i alla avseenden lämpligaste
sätt och berättigad till traktamentsersättning enligt
resereglemen-tete bestämmelser. I KammarR :s årsbok, 1939 avdelning 1, lydde
rubriken till referatet nr 21: När i 17 § 1 mom. allmänna
resereglementet talas om »avstånd ej överstigande 3 km.», avses
närmaste färdväg, ej fågelvägen. Winell ansåge att detta utslag borde
vara prejudicerande även för det fall, som nu av Winell andragits.
Den verkliga färdvägen hade överskridit 3 km., men det vore den
närmaste och bästa färdvägen. Det hade heller icke påståtts av
Tel. Styr., att någon annan färdväg borde hava använts eller skulle
användas vid resor av detta slag, som förekomme allt emellanåt
för kontroll, leveransprovningar eller särskilda undersökningar.
Det funnes visserligen i förevarande fall en annan möjlig färdväg,
ehuru längre och i detta fall synnerligen olämplig att använda,
men denna existerande »sämre» färdväg vore endast en teoretisk
färdmöjlighet, liksom fågelvägen, emedan den här varit i
praktiken ieke användbar. Den verkliga och närmaste färdvägen hade här
varit den lämpligaste och t. o. ni. enda möjliga och endast den
borde därför ligga till grund för traktamentsberäkningen, icke
däremot den icke-använda, längre och olämpligaste
färdmöjlighe-ten. Detta syntes vara den enda logiska och konsekventa
tolkningen av resereglementet, som här vore möjlig. En tolkning i
motsatt riktning skulle innebära en obillighet, för att inte säga en
orättvisa, och bli till skada även för statsverket, som ovan
påvisats. Frågan vore ett problem, som hörde samman med, att det
sammanhängande planlagda området i en stad som Stockholm
kunde bli så vidsträckt och oregelbundet. Olika vägar förde till
samma plats och användandet av den ena av dessa medförde en
extra tidsödande resa genom hela stadsplaneområdet med
färdmedel, som delvis icke heller vore anpassade för samtrafik. Det
syntes icke kunna vara förenligt med de principer, som låge till
grund för traktamentsberäkningen vid resor, om enbart existensen
av denna för fallet helt olämpliga färdväg skulle utgöra ett
hinder för traktamentsersättning i ’de fall, då den andra färdvägen
använts och skolat användas. 1 en stad av Stockholms storlek
förekomme det nog, att en tjänsteman finge underkasta sig
personliga extrautgifter för att kunna fullgöra sina uppdrag, men
olägenheterna borde icke göras större än de behövde vara.
Tel.Styr. yttrade i utlåtande över besvären följande:
Ordalydelsen av bestämmelsen i 17 § 1 mom. allmänna resereglementet
gåve icke vid handen på vad sätt ifrågavarande avstånd skulle
beräknas. Olika möjligheter vore i detta avseende tänkbara,
nämligen avståndsberäkning fågelvägen eller utefter närmaste färdväg
eller utefter den väg, som i verkligheten kommit till användning.
Enligt det av Winell omnämnda referatet nr 21 i KammarR :ns
årsbok 1939 hade KammarR. i ett mål ang. traktamentsersättning,
där färdvägen från gränsen för bostadsortens planlagda område
till respektive förrättningsställen överstege 3 km., ansett hinder
icke möta för utanordnande av traktamentsersättning, oaktat fågel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
