Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
vägavståndet från nämnda gräns bill respektive
förrättningsställen understege 3 km. Tel.Styr. hade ansett sig förhindrad att
giva ovanberörda bestämmelse i resiereglementet en sådan
tillämpning, att det i bestämmelsen fastställda avstånd, som skulle vara
avgörande för huruvida resetraktamente skulle utgå eller icke, finge
beräknas utefter den i verkligheten använda vägen, oavsett om
kortare farbar väg funnes, vilken tolkning skulle innebära, att
utbetalandet av traktamentsersättning kunde bliva beroende av
tjänstemannens val av väg för resan. Styr. hade i stället ansett
bestämmelsen i fråga böra tolkas så, att avståndet beräknades utefter
kortaste farbara väg mellan bostads- eller tjänstgöringsorten och
förrättningsstället respektive mellan gränsen för nämnda orts i
sammanhang planlagda område och förrättningsstället. De av Winell
anförda besvären avsåge vissa av honom företagna tjänsteresor
mellan å ena sidan Stockholm, där han vore stationerad och
bosatt, och å andra sidan telegrafverkets huvudförråd i Älvsjö, där
han haft förrättningar, för vilka resor han icke tillerkänts begärd
traktamentsersättning. Då mellan gränsen för Stockholms stads i
sammanhang planlagda område och huvudförrådet i Älvsjö funnes
användbar färdväg, vars längd icke överstege 3 km., hade Styr. i
enlighet med sin ovan angivna tolkning av bestämmelsen i 17 §
1 mom. resereglementet ansett sig förhindrad att till Winell
utbetala den begärda traktamentsersättningen. Styr. kunde icke finna
det lämpligt och riktigt, att för tjänsteresor från Stockholm till
huvudförrådet i Älvsjö och åter, traktamente skulle utgå i vissa
fall och i andra fall icke, beroende på vilken resväg vederbörande
valde. Ett enhetligt förfaringssätt i traktamentshänseende borde
enligt Styrrs mening tillämpas beträffande resor mellan en viss
ort och ett visst förrättningsställe. Om bestämmelsen i 17 § 1 mom.
resereglementet skulle finnas icke utgöra hinder för utbetalande
av traktamentsersättning för här avsedda resor, borde därför,
oberoende av färdvägen, traktamentsersättning utgå för sådana resor
i samtliga de fall, där förutsättningarna i övrigt för traktamentes
utbetalande förefunnes.
I påminnelser anförde Winell: Gentemot Tel.Styr:s tolkning av
17 § 1 mom. allmänna resereglementet måste framhållas, att
»farbar väg» vore ett mycket tänjbart begrepp, och att en vägs far
barhet även vore beroende av fortskaffningsmedlet, vare sig det gällde
färd över land eller vatten. En så formulerad bestämmelse måste
därför medföra olika tolkningar. Med flyg vore även fågelvägen
farbar. I besvärsskrivelsen hade Winell hänvisat till första stycket
i 4 §, enligt vilken den väg, som för resan »verkligen använts»,
skulle ligga till grund för såväl resekostnads- som
traktamentsersättningen, förutsatt att den varit den lämpligaste, och att så varit
fallet hade här icke bestridits av Tel.Styr. I K. M:ts proposition
nr 95/1925 beträffande resereglementet hade departementschefen
beträffande 17 § anfört: »Det skulle givetvis vara mest rationellt,
om rätten att uppbära traktamente kunnat göras beroende ej av
det avstånd från bostadsorten, varå förrättning utföres, utan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
