Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELIKANEN7.
73
SONEN.
Ja, hvad skulle jag göra? — Det fanns intet annat!
— Fanns det något annat?
GERDA.
Nej! Allt måste brinna upp, annars kom vi inte
ut härifrån! Håll mig i famn, Fredrik, håll mig hårdt,
lille bror; jag är så glad som jag aldrig varit; det
ljusnar, stackars mamma, som var så ond, så ond .. .
SONEN.
Lilla syster, stackars mamma, känner du så varmt
det är, så skönt, nu fryser jag inte längre, hör så det
knastrar därute, nu brinner allt gammalt, allt
gammalt ondt och styggt och fult...
GERDA.
Håll mig fast, lille bror, vi ska’ inte brinna, vi
kväfs af oset, känner du inte så godt det luktar, det
är palmerna, som brinner och pappas lagerkrans, nu
brinner linneskåpet, det luktar lavendel, och nu,
rosorna! Lille bror! var inte rädd, det är snart öfver,
käre, käre, fall inte, stackars mamma! som var så
ond! Håll i mig, hårdare, krama, som pappa
brukade säga! Det är som på julafton, när vi fick äta
i köket, doppa i grytan, den enda dag vi kunde bli
mätta, som pappa sa’, känn så det doftar, det är
skänken som brinner, med tepåsen och kaffet, och
kryddorna, kanelen och nejlikorna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
