Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultat, till bvilket hans undersökning ledde honom, blef
i allmänhet, att det rena eller aprioriska i den menskliga
kunskapsförmågan utgöres af de allmänna och
nödvändiga lagar, enligt hvilka intelligensen verkar.
Detta utgör den egentliga grundtanken i hans kritik af det
rena förnuftet. Dessa lagar kan nu intelligensen bringa till
medvetande för sig sjelf och reducera till abstracta
föreställningar. Dessa föreställningar utgjorde, enligt Kant, för
sinnligheten dess former (rum och tid), för förståndet dess
kategorier (enhet, mångfald, orsak, verkan o. s. v.),
slutligen för förnuftet dess idéer (själen, verlden och Gud).
Hvad nu angår förståndets kategorier och förnuftets idéer
— vid hvilka vi väl här egentligen hafva att fästa oss —,
så ansåg Kant sig hafva nyckeln till deras upptäckande i
reflexionen öfver de särskilda omdömes- och
slutledningsformerna, sådana de i den vanliga logiken förekomma, ty
förståndets verksamhet består i bildandet af omdömen
liksom förnuftets i bildandet af slutledningar[1]. Han angaf
väl apperoceptionens (medvetandets) ursprungligt synthetiska
enhet såsom kategoriernas yttersta grund (de särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
