Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle nu alla i det verkliga medvetandet förekommande
allmänna. och nödvändiga bestämningar härledas.
Med denna förändrade uppfattning af philosophiens
problem, måste äfven dess method blifva en annan. Den
blef för Fichte nödvändigt en genetiskt deducerande, i
motsats till Kants analytiska och exponerande förfarande[1],
Betrakta vi neml. den kunskap, som i sjelfmedvetandet
eller det rena Jaget innebålles, så finne vi, att den är ett
medvetande om min handling. I sjelfmedvetandet
är jag på en gång handlande och åskådar mitt handlande;
med andra ord: sjelfmedvetandet är hvad Fichte kallade en
intellectuell åskådning. Det är en åskådning,
emedan det står i ett omedelbart förhållande till sitt object;
intellectuell är denna åskådning, emedan den har en
annan karakter än den sinnliga, som endast fattar det
som är gifvet i tiden och rummet. På detta sätt fattad,
är den intellectuella åskådningen philosophiens organ; eller
med andra ord: speculationen förutsätter förmågan af
absolut sjelfverksamhet, förenad med en klar uppfattning af
densamma, och kan ej komma att bestå i något annat, än i
ett fortsatt intellectuellt åskådande, d.ä. i ett fritt
efterbildande (reconstruction) af den ursprungliga
act, hvarigenom Jaget med hela dess medvetande är till[2].
Emellertid, oaktadt Fichte fattade philosophiens method
såsom en sådan ur det rena Jaget, såsom högsta
förklaringsgrund, utgående construction af alla medvetandets allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
