Bidrag till en framställning och kritik af Kants lära om det moraliskt onda / 1 (1878) Author: Lawrence Heap Åberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bidrag

till en framställning och kritik af Kants lära om det moraliskt onda.

Af

L. H. Åberg.

–––

Den filosofiska vetenskapens allmänna upgift, att finna och för
medvetandet fasthålla något i och genom sig själft nödvändigt, hade
den antika filosofien sökt därigenom lösa, att den upvisat ett
nödvändigt innehåll i det menskliga medvetandet och så funnit grunden
till all nödvändighet, icke i det mänskliga medvetandet själft, utan i
detta dess innehåll. Följden häraf blef en olöslig dualism mellan tvänne
arter af innehåll hos människan, det aktuella eller fullkomliga och
det potentiella eller ofullkomliga, utan att man kunde förklara den
ena ur den andra eller ens visa, huru i det sinliga såsom sådant
någon nödvändighet kunde upvisas. Den från Kartesius utgångna
riktningen inom den nyare tidens spekulation hade visserligen tagit
till utgångspunkt det mänskliga själfmedvetandets obestridliga taktum,
men den hade omedelbart från detta faktum regredierat till ett
nödvändigt — lät vara mer eller mindre personligt fattadt — innehåll
i detta medvetande, för att sedermera omedelbart ur denna
nödvändiga bestämdhet söka förklara all annan nödvändighet. Tydligt
är, att äfven i detta fall måste all, för subjektet giltig nödvändighet
sökas, ej hos subjektet själft, utan hos dess innehåll, låt
vara att här, bestämdare än i antiken, detta innehåll blitvit upvisadt
såsom varande för subjektet såsom subjekt nödvändigt. Så
länge det ej blifvit visadt, att den nödvändighet, som skulle finnas
i subjektets innehåll, alt igenom utgör subjektets egen nödvändighet,
eller att den, såvidt den skall gälla för subjektet, måste hatva
sin grund i subjektet själft, kan man emellertid ej fullständigt värja
sig för den invändningen, att innehållet möjligen vore något för
subjektet mer eller mindre främmande, i hvilket fall dess nödvän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>