Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständighet vore i det sinliga fullt närvarande och så till vida äfven
af sinligheten fullt bestämd, eller, med bibehållande af sin karaktär
af förnuftig vilja, vore äfven sinlig vilja, hvilket skulle strida på en
gång mot denna viljas avtonomiska karaktär, dess egenskap att såsom
ett ens noumenon vara endast negativt bestämd (ett gränsbegrepp)
och sinlighetens egenskap att vara något för subjektet ytre
och främmande. På sin höjd kan det blifva fråga om att så bestämma
och ordna det sinliga lifvet, att det ej lägger hinder i vägen
för det förnuftiga, hvilket åter bäst sker därigenom, att man i
detsamma söker införa ordning och harmoni[1].
De nämda konsekvenserna af Kants sedliga grundåsigt medföra
emellertid för honom en viss egendomlig svårighet att fasthålla och
konsekvent genomföra den afgjordt praktiska synpunkt, från hvilken
han från början uptagit undersökningen. Genom dem sättes nämligen
den mänskliga viljans frihet i fara. Den sedliga viljans frihet
i negativ bemärkelse, dess bestämdhet enligt sin egen natur är visserligen
af Kant med all skärpa framhållen. Annorlunda gestaltar
sig émellertid saken, då fråga upstår om den positiva, om förmågan
af val mellan olika möjliga bestämningsgrunder. Icke så, som
skulle Kant helt och hållet hafva förbisett skilnaden mellan de båda
arterna af frihet hos den mänskliga viljan. Att icke så kan vara
händelsen visar sig äfven däri, att han gör skilnad mellan rdie Freiheit
der Willé” och ’’Die Freihet der Willkühr”[2], åtminstone så till
vida, att dessa båda uttryck ej af honom användas vice versa.
Klart och bestämdt är dock denna skilnad ej af Kant utredd, och
filosofiska resurser saknades honom äfven för att fullt tydligt bestämma
begreppet om den senare arten af frihet. För att inse detta
måste man besinna följande. Ett val mellan olika möjliga bestämningsgrunder
kan först då vara möjligt, när viljan visserligen står i
relation till dessa bestämningsgrunder, men dock å andra sidan är
emot dem (relative) fri (i negativ bemärkelse). Skall nu valet företagas
mellan sinlighet och förnuft, så måste det följaktligen ock
förutsätta, att viljan är relative fri i relation till dessa båda be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
