Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse enligt Kant ej utan viljans heteronomiska bestämdhet kan at
henne åstadkommas (ett antagande, att den sedliga viljan såsom
sådan vore omedelbart bestämd af en värld eller hade sin tulla konkretion
i sig själf, skulle ju strida emot Kants hela ståndpunkt), sa
fans blott en enda utväg, att hos människan åvägabringa aktualiteten
af hennes bonum consummatum, nämligen att lata det absoluta
själft åstadkomma den öfverensstämmelse mellan inre och ytre, som
härtill erfordrades[1].
Klart är nu emellertid, att om det sålunda fattade bonum consummatum
skulle vara ett verkligen praktiskt godt, sa maste^dess
antagande innebära ett afvikande från Kants rent rationella utgångspunkt
och ett återsjunkande till den evdemonistiska.
Från denna synpunkt visade sig för Kant en svårighet, att
strängare urgera på den egentligen praktiska betydelsen af bonum
consummatum, och ett behof röjde sig att från en annan synpunkt
uptaga undersökningen. Det ytre och mekaniska sätt, pa livilket
Gud här tänktes stäld i förhållande till människans sedlighet
såsom dygdens belönare och lastens straffare, syntes påfordra en mer
djupgående undersökning af förhållandet mellan den sedliga viljan
och Guds vilja eller ursprungliga skapareafsigt med människan,
hvilken undersökning, då människorna genom nämda skapareafsigt
måste tänkas på något sätt stälda i samstämmighet med livarandra,
tillika blef en utredning af det goda såsom något för hela manniskoslägtet
gemensamt. Skall åt läran om bonum consummatum tillerkännas
en något mer inre och djupare betydelse, sä synes en dylik
utredning oundgänglig. Resultatet at denna undersökning äi,
hvad Kant benämde ”Religionen inom gränserna för det blotta förnuftet.”
Synpunkten härvid begränsas emellertid först och främst
af Kants allmänna filosofiska ståndpunkt. Enligt denna kan upgiften
här ej blifva att på teoretisk väg leda sig till något svar pa
frågorna 0111 Guds väsende; möjligheten af hvarje, pä detta sätt
vunnen kunskap om Gud är redan i Kants teoretiska filosofi med
bestämdhet förnekad. Fastmer kunna de i religionsfilosofien utredda
bestämniugarne endast ega betydelse såsom postulat för människans
praktiska lif.
Men vidare kan det tydligen här icke vara fråga om att upvisa
Guds vilja såsom förutsättning för sedelagens giltighet såsom fordran.
”Moralen”, så begynner Kant sina religionsfilosofiska undersökningar,
”moralen, såsom grundad på begreppet om människan såsom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
