Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapligt vunna resultatet af Kants lära om det radikala onda
torde vi sålunda kunna anföra dels fasthållandet af en konstant
artskiinad mellan moraliskt godt och ondt, rätt och orätt, livilket
fasthållande tydligen måste innebära, att, långt ifrån att det sedliga
lifvet vore en högre utveckling af människans omedelbart gifna sinliga
lif, är fastmer detta senare lif och de genom det. samma gifna
tendenserna en makt, som leder människan till det moraliskt onda,
hvadan för det godas aktualitet hos henne en radikal omvändelse,
ett människans upvaknande till ett nytt lif äro nödvändiga, dels å
andra sidan, att dock detta onda, ehuru ett ondt för mänskliga lifvet
i det hela, och såsom sådant omedelbart gifvet samt följaktligen
ej möjligt att förklara ur någon viss, i tiden fallande ytnng af människans
viljelif, likväl är för människan i den meningen tillfälligt,
att det ar ett praktiskt ondt, ej härrörande från någon af människans
grundbestämningar, förnuft och sinlighet, såsom blott sådan,
utan allena från en viss beskaffenhet hos hennes vilja. Genom bevisandet
af den förra sanningen gendrifves evdemonismen i alla dess
former, genom den senares vindicerande tillbakavisas åter såväl det
panteistiska antagaodet, att det onda i moralisk bemärkelse vore för
ändligheten väsentligt och nödvändigt, jsom ock öfverhufvud livarje
lära, att det ondas aktualitet berodde på teoretiska lagar..
Att i Kants lära om det moraliskt onda vilja intvinga något
annat och mer, än det nu anförda — så vidt nämligen fråga ar,
icke om mer eller mindre obestämda tendenser, utan om det egentliga,
på strängt vetenskaplig väg vunna resultatet — anse yi vara hka
oriktigt som att tro sig finna någon motsättning eller strid mellan
den ståndpunkt, Kant intager i sina rent etiska skrifter och den,
för hvilken hans lära om det radikala onda är ett uttryck, något,
som af åtskilliga författare drifvits ända därhän, att de för den senare
ståndpunktens förklaring ansett sig böra taga sin tillflykt till
ålderdomssvaghet hos den store tänkaren[1]
. Att en förändrad anda
och riktning genomgår hans religionsfilosofiska skrifter, och att har
den stränga vetenskapliga skärpan stundom lider genom användande
af obestämda och sväfvande uttryck, må visserligen ti» någon del
medgifvas. Detta torde dock väsentligen böra skrifvas pa rakningen
af den omständigheten, att Kant här, genom sakens inre sammanhang,
drifvits in på frågor, till hvilkas fullständiga lösning hans vetenskapliga
resurser voro otillräckliga. Att emellertid Kants lära
om det moraliskt onda, låt vara att den förnämsta anledningen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
