Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess framställande är att söka i en rikare, genom de föregående lärorna
ej fullt förklarad erfarenhet, dock med dessa läror star i full
samstämmighet och äfven i den meningen kompletterar dem, att den
utgör åtminstone ett försök att komma till rätta med ett ur dem
framgånget, men ej löst problem — är hvad vi genom vår framställning
sökt visa. — Lika oriktig anse vi den med den förra i viss
mån sammanhängande, ofta framstälda upfattningen vara, att Kant
skulle hafva hänfört det ondas ursprung till något affall, tillhörande
en lifsform, som skulle föregå jordelifvet. Fastmer fattas det onda
af Kant afgjordt och bestämdt såsom en konstant bestämning hos
viljan under hela detta jordelif och kan ej ur något i tiden föregående
förklaras.
Att ett radikalt ondt finnes för människan i betydelsen af ett
ondt, som icke blott framträder i sporadiska lifsyttringar, utan äfven
är ett ondt för lifvet i det hela, samt att människans omedelbart
gifna sinliga lif och lifstendenser äro i praktiskt afseende otillfredsställande,
är en sanning, som måste erkännas af en hvar, som
vill göra allvar af sedlighetens rationela renhet. I olika former och
från olika synpunkter framhålles ock denna sanning af alla etiska
system, livilka fattat människans sedligt-religiösa lif såsom till väsendet
förnuftigt. Kant har emellertid icke blott framhållit den
samma med vida större skärpa och eftertryck, än de flesta af hans
föregångare, utan jämväl äfven i och genom den läran, att detta
onda uteslutande tillhör människans praktiska bestämdhet obestridligen
gått utöfver dem alla. Den vinst, läran om det onda gjort
genom hans undersökningar, torde bäst inses genom en kort jämförelse
mellan hans åsigter i ämnet och dem, som framträda inom den
föregående rationela etiken. Till undvikande af en alt för stor vidlyftighet
uptaga vi dock här endast dem, som egt en större betydelse
för vetenskapens utveckling, nämligen Platos, Neo-Platonismens,
Stoikernas och Spinozas.
Hufvudintresset i Platos etik var att hos människan upvisa ett
öfversinligt innehåll, hvars aktualitet i och för henne innebar hennes
högsta goda. Hade detta innehåll vunnit aktualitet i och för hennes
medvetande såsom en dess bestämning, så erfordrades ej vidare
någon yttring af människoaudens själfständighet (något fritt val) för
att det äfven skulle bestämma henne i praktiskt afseende eller för
henne vara verkligt såsom hennes högsta goda. «Den, som vet
det rätta, han gör ock det rätta.» På den rationela ståndpunkt, Plato
härmed intog, visade sig det för människan omedelbart gifna icke
blott i teoretiskt, utan jämväl i praktiskt afseende såsom otillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
