Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 082 )
Min: själ är sammansatt, utan tvifvel, af grofva;
jordaktiga, upproriska partiklar, ej som andras
af etherns spänstiga bollar, eller af den öfverat-
mospheriska med stjernor och solar beslägtade
elden.” Sådan var kanske din, o Plato! eler
din, Thorild! Detsamma hade tilläfventyrs händt
Frih. här, som mig, men af annat skäl; jag
kan ej se hvad för en högre grad serenitet
Frih. kunnat vinna deruppe, än den Fril redan
possederar 1 det lågländta Kumbla och öfverallt:
Stundom har: jag tänkt, då jag blefve salig, få
bo i en stjerna, der luften vore alltför ren och
klar: nu har jag renoncerat dertill; lycksalighe-
ten beror al något annat. Hop med de christna
vill jag ej heller vara; deras eviga, eviga sång!!
— och sedan har jag märkt, att goda christna
sjunga nästan alltid illa. — Men hvart tar jag
vägen? Jag ville tala om mina berg endast,
och hvad jag der efarit. Den vissa verkan, de
hade på mig, som jag dock ej tillskrifyer luften;
utan de omgifvande objectens utseende, var en
ganska djup. tristesse, sedan jag vistats några dar
i dessa byggder. Ensam, som jag var i dessa
alskilda klyftor, föreföll det mig på bergspetsar-
na, som jag varit öfvergifven al hela verlden och
alla mina vänner i en annan verld. Afbrottet
ifrån Paris var ock starkt. Här ser man blott
afgrunder, och ingen som hör då man ropar om
hjelp. På köpet hade hela ansigtet till sluts
nästan skorpnat af kölden, och munnen kunde
ej utan sveda tillåta sig det minsta sourir. Ett
phenomen är dock ostridigt: i stället för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
