- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
130

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVI - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyktan, rörde sig oroligt på den friska, prasslande halmen.
Han skymtade den glatta, svartfläckiga ryggen på en
frisisk ko. Berkut, tjuren, låg där med sin näsring och ville
resa på sig, men kom av sig och fnyste blott ett par gånger,
då man gick förbi honom. Ladugårdens rödbruna skönhet,
den väldiga Pava, stod med bakdelen mot de inträdande
och skymde med sin kropp undan den lilla kalven, som
hon stod och slickade.

Levin gick in i kätten, beskådade Pava och lyfte den
rödfläckiga kalven upp på hans långa, rankiga ben. Den
oroade Pava började böla, men lugnade sig, då Levin sköt
kalven intill henne och började tungt flåsande att slicka
honom med sin sträva tunga. Sökande juvret stack kalven
nosen under moderns ljumske och viftade med den lilla
svansstumpen.

— Lys hit, Fjodor, hit med lyktan, — sade Levin
besiktigande kalven. — Lik modern, fast färgen påminner
om fadern. Mycket bra. Den är lång, fyllig och välformad
i ljumskarna. Vasilij Fjodorovitj, är den inte bra? — vände
han sig till rättaren, i sin glädje över kalven helt försonad
med honom beträffande bovetet.

— Skulle den kunna vara dålig med sånt påbrå? Och så
har Semjon, arbetsförmedlarn, kommit hit, det var en dag
efter det ni rest. Det blir att göra upp med honom,
Konstantin Dmitritj, — sade rättaren. — Och om maskinen har
jag redan gett er besked.

Genom detta inpass leddes Levin med ens in på alla
detaljer i sitt hushållsbestyr, som var stort och invecklat,
och från ladugården begav han sig direkt till kontoret. Och
sedan han talat med rättaren och Semjon, vände han åter
till herrgården och gick upp i förmaket, som låg i andra
våningen.

XXVII.



Det var ett stort, gammaldags hus, och ehuru Levin var
ensam hade han hela huset för egen räkning och höll det
uppeldat. Han visste, att detta var oförståndigt och insåg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free