Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det var orätt och stred mot hans nya planer, men detta
hus var en hel värld för Levin. Det var den värld, i vilken
hans far och mor levat och dött. De hade levat det liv, som
för Levin tycktes vara idealet av tillvaro och som han själv
drömde om att få förnya med sin egen hustru, sin egen familj.
Levin erinrade sig knappt sin mor. Den föreställning,
han hade om henne, var för honom något heligt och
sin blivande hustru tänkte han sig i fantasien som en
andra uppenbarelse av det hänförande, heliga kvinnoideal,
som varit förkroppsligat i hans mor.
Det var honom icke blott omöjligt att kunna tänka sig
kärlek till en kvinna utan äktenskap, utan det var rent av
så, att han främst föreställde sig familjen och först i andra
planet den kvinna, som skulle skänka honom denna familj.
Därför voro hans begrepp om giftermål alldeles olika
flertalets bland hans bekanta, för vilka äktenskapet var ett
bland många andra allmänmänskliga ting. För Levin var
detta det centrala i livet, av vilket det helas lycka var
avhängig. Och nu var han tvungen att avstå från allt detta.
När han kommit in i det lilla förmaket, där han alltid
brukade inta sitt te, och satt sig ned i en länstol med en bok
i handen och Agafja Michajlovna kommit in med teet och
med sitt vanliga: »jag sätter mig, far lille» tagit plats i en
stol vid fönstret, kände han, att han icke — hur underligt
det än var — hade blivit kvitt sina fantasier och att han
icke kunde leva utan dem. Han läste boken, funderade på
vad han läste, gjorde ett avbrott i tankarna för att höra på
Agafja Michajlovna, som oförtrutet pratade, och under allt
detta gledo om varandra förbi hans inbillning syner, som
hänförde sig till lantliv och framtida familjelycka. Han
kände, att djupt i hans själ något höll på att komma till
stadga och ro.
Han lyssnade till Agafja Michajlovna, som talade om
Prochor, som glömt sin Gud och nu för de pengar, som Levin
gett honom att köpa en häst för, oavbrutet söp och som
hade slagit sin hustru halvdöd. Han satt och lyssnade och
läste i boken och sökte hålla samman den tankegång, som
läsningen uppväckte. Det var Tyndalls bok om värmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
