Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Levin log. Tanken att hans hustru icke skulle ge honom
lov syntes Levin så angenäm, att han var redo att för alltid
säga farväl till björnjaktsnöjet.
— Ja, men det är väl ändå tråkigt, att ni inte får vara
med om att fälla de här två björnarna. Minns ni i
Chapilovo sista gången? Det här skulle nog också bli en härlig jakt
Levin ville inte ta honom ur hans villfarelse, att det
någonstans kunde tänkas något trevligt utan Kitty, och
svarade därför ingenting.
— Det finns nog skäl för sedvänjan att fira avsked med
svennen, — sade Sergej Ivanovitj. — Han må vara lycklig
på sitt sätt, men det är ändå sorgligt att förlora friheten.
— Ja, medgiv att man liksom brudgummen hos Gogol
kan känna lust att hoppa ut genom fönstret!
— Helt säkert känner han det så, men han vill inte
erkänna det! — sade Katavasov och brast ut i ett högljutt
skratt.
— Ja, fönstret står ju öppet... Låt oss ge oss av till
Tver! Den ena björnen är en hona, som man kan uppsöka
i idet. Ja, vi får lov att fara med femtåget! Och så får de
andra göra vad de vill, — sade Tjirikov leende.
— Nej, vet ni, — log Levin, — jag kan vid Gud inte
hos mig finna ett spår av någon känsla till sorg över förlust
av min frihet!
— Å, hos er är det nu ett sådant kaos inombords, att
ni inte kan finna någonting alls, — sade Katavasov. —
Vänta litet, tills ni kommit i ordning igen, då kommer ni
nog att göra upptäckter!
— Nej, jag borde i så fall nu ha en svag förnimmelse av
att förutom min känslostämning (han ville icke säga ordet
kärlek)... och min lycka det hos mig förefanns en
underton av vemod över frihetens förlust... Tvärtom, jag
känner mig glad över att uppge min frihet.
— Det var betänkligt! Han är ohjälplig! — sade
Katavasov. — Nå, så låt oss dricka för hans vederfående eller
låt oss önska, att åtminstone en hundradel av hans
drömmar besannar sig. Bara det skulle bli en lycka sådan som
det hittills inte funnits på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
