- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
31

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— sade greve Sinjavin till den vackra furstinnan Tjarskaja,
som hyste planer på honom.

Tjarskaja gav honom blott ett leende till svar. Hon
såg på Kitty och tänkte på när och hur hon skulle komma
att stå vid sidan av greve Sinjavin på samma vis som nu
Kitty bredvid Levin och hur hon då skulle påminna honom
om vad han nu skämtande sagt.

Unge Stjerbatskij talade om för den bedagade fröken
Nikolajeva, att han ämnade sätta ned kronan på Kittys
hår, för att hon skulle bli lycklig.[1]

— Hon hade inte bort använda chignon, — svarade
Nikolajeva, som för länge sedan beslutit, att om den gamle
änkeman, som var hennes förälskelse, gifte sig med henne,
skulle bröllopet bli i all enkelhet. — Jag tycker inte om
sådan ståt.

Sergej Ivanovitj talade med Darja Dmitrijevna och
sökte skämtsamt övertyga henne om att seden att fara bort
efter vigseln höll på att bliva så vanlig, därför att de
nyförmälda nu för tiden alltid ha en smula dåligt samvete.

— Er bror kan vara stolt. Hon är underbart söt. Jag
tror, att ni har anledning att känna er avundsjuk.

— Ja, tiden har nog gått förbi mig, Darja
Dmitrijevna, — svarade han, och hans ansikte antog plötsligt ett
allvarligt och sorgset uttryck.

Stepan Arkadjevitj berättade för sin svägerska sin
ordlek om hur han ordnat med skilsmässa.

— Kronan borde hållas bättre, — svarade hon utan att
höra på vad han sade.

— Så synd, att hon har tacklat av så, — sade grevinnan
Nordstone till Lvova. — Men i alla fall är han inte värd
hennes lillfinger. Inte sant?

— Nej, jag tycker bra om honom. Visst inte bara
därför, att han är min blivande svåger, — svarade Lvova. —
Och vilken god hållning han har! Och ändock är det så
svårt att skicka sig bra i en sådan situation, det är lätt


[1] Marskalkar hålla under vigseln kronorna över brudparets
huvuden.         Övers. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free