- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
41

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läsa i hans rörliga, ganska vackra ansikte, då han utan att
ens lägga märke till Annas återkomst fortfor att brådskande
och hetsigt lägga fram sina åsikter.

Då Anna iklädd hatt och pelerin, i sin vackra hand
svängande med parasollen, stannade framför honom, ryckte
Vronskij med en känsla av befrielse sig loss från
Golenistjevs ögon, vilkas dystra blick oavbrutet varit riktad på
honom, och betraktade med en känsla av förnyad kärlek
sin vackra väninna, där hon stod full av liv och glättighet.
Med möda återvann Golenistjev fattningen. Han var en
stund mörk och dyster, men Anna, som vid denna tid var
vänligt stämd mot alla, upplivade honom snart genom sitt
rättframma och muntra umgängessätt. Efter att ha försökt
med olika samtalsämnen, fick hon honom att tala om
måleri, som han synnerligen väl kände till, och hon lyssnade
uppmärksamt till vad han hade att säga. De anlände till
fots till den förhyrda lägenheten och besågo den.

— Jag gläder mig mycket åt en sak, — sade Anna till
Golenistjev, då de redan voro på återvägen till hotellet:
— Alexej kommer att få en utmärkt ateljé. Du måste
ovillkorligen ha just det rummet, — sade hon på ryska till
Vronskij och hon sade du till honom, då hon förstod, att i
deras avskildhet från världen Golenistjev skulle komma
att bli en person, som stod dem nära, och man i hans
närvaro icke behövde förställa sig.

— Jaså, målar du? — sade Golenistjev och vände sig
hastigt mot Vronskij.

— Ja, jag har för länge sedan sysslat med det och nu
har jag börjat igen, — sade Vronskij rodnande.

— Han har stor talang, — sade Anna med ett glatt
leende. — Jag kan naturligtvis inte döma om det. Men
sådana, som förstår sig på saken, har sagt det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free