Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte delen
- VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Under denna första period efter frigörelsen, då Anna
snabbt återvann hälsan, kände hon sig oförlåtligt lycklig
och full av livsglädje. Tanken på hennes övergivne makes
olycka förgiftade icke hennes sällhet. Dels var minnet av
det förgångna alltför fasansfullt för att hon skulle kunna
tänka på det, dels hade mannens olycka skänkt henne en
lycka, som var alltför stor för att hon skulle kunna känna
ånger över det som skett. Minnet av allt, som hänt med
henne efter det hon blivit sjuk: försoningen med mannen,
brytningen, underrättelsen om Vronskijs olycksfall, dennes
besök, förberedelserna för skilsmässan, avfärden från
hemmet, avskedet med sonen — allt detta föreföll henne som
en feberdröm ur vilken hon vaknat upp utomlands ensam
med Vronskij. Minnet av det onda, som tillfogats hennes
man, uppväckte hos henne en känsla liknande avsky och
påminde om den förnimmelse en drunknande måste känna
efter att ha ryckt sig loss från en människa, som klängt
sig fast om honom. Och det blev denna människas död.
Naturligtvis var det illa, men det var den enda räddningen,
och det var bäst att icke tänka närmare på detta rysliga.
Alldeles strax efter brytningen hade hon kommit att
tänka på en synpunkt, som bidrog till att lugna henne i
fråga om vad hon gjort, och när hon nu understundom
tänkte på det förgångna, höll hon kvar i minnet denna
enda synpunkt. »Jag har gjort denna människa ohjälpligt
olycklig, — hade hon tänkt, — men jag vill inte begagna
mig av denna olycka. Jag lider också och kommer att göra
så, jag kommer ju att vara berövad det, jag sätter högst
av allt, — min heder och min son. Jag har handlat illa,
och därför begär jag ingen lycka, jag vill inte ha skilsmässa
och jag kommer att lida av skammen och förlusten av min
son.» Men hur uppriktigt Anna än ville lida, kände hon dock
intet lidande. Skam erfor hon icke heller. Med den stora
förmåga av taktfullhet, som utmärkte dem båda, kommo
de utomlands, där de undveko att sammanträffa med
resande ryska damer, aldrig i någon falsk belägenhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0042.html
