- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
50

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som han lämnat dem. Papperet med den kasserade
teckningen blev återfunnet, men det var nedsmutsat och hade
fått stearinfläckar på sig. Han tog i alla fall teckningen,
lade den på bordet framför sig, gick ett steg tillbaka och
såg på den med plirande ögon. Plötsligt log han och svängde
förtjust med armarna.

— Så, just så! — utbrast han och fick genast tag på en
blyertspenna och började hastigt teckna. En stearinfläck
hade gjort, att mansfiguren kommit i en ny ställning.

Han tecknade nu denna nya ställning och med ens kom
han då att tänka på det energiskt utskjutande hakpartiet
hos en handelsman, i vars butik han brukade köpa sina
cigarrer, och just hans ansikte med detta hakparti tecknade
han på mansfiguren. Han skrattade till av förtjusning.
Figuren hade från att ha verkat död och utfunderad med
ens fått liv och var nu sådan, att man icke kunde vilja
ändra på den. Det hela levde, han hade klart och
otvetydigt träffat vad han ville. Man kunde något ändra
teckningen med hänsyn till det centrala hos gestalten, man kunde
ju och borde rent av ställa fötterna längre från varandra,
helt ändra vänstra armens ställning, låta håret bli
tillbakastruket. Men när han gjorde det, förändrade han visst icke
figuren, han tog blott bort det som hindrade den från att
fullt framträda. Han liksom drog av den de omhöljen, som
gjorde, att den icke var fullt synlig. Varje nytt drag bidrog
till att låta bilden i dess helhet komma fram med den
energiska kraft i sig, som han fått syn på tack vare den fläck,
som stearinet åstadkommit. Han höll just på med att
försiktigt utföra de sista detaljerna i teckningen, då man
kom in till honom med visitkorten.

— Strax, strax!

Han gick förbi sin hustru.

— Nå, var nu inte längre ond, Sasja! — sade han med
ett skyggt och milt leende. — Du har haft orätt. Och jag
med. Jag skall nog ordna allt. — Och efter att ha försonat
sig med sin hustru tog han på sig sin hatt och sin med
sammetskrage försedda olivfärgade överrock och begav sig till
ateljén. Den lyckligt utförda teckningen tänkte han nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free