Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vuxit fram ur hans inbillning till att få sin särskilda
karaktär, alla ansikten, som åsamkat honom så mycken plåga
och glädje, alla dessa personer, som han så ofta låtit byta
plats för vinnande av bättre totalverkan, alla nyanser i
färgtonerna, som han med sådan möda strävat sig till, — allt
detta blev nu, sett med de främmandes ögon, till något
futtigt, något som tusentals gånger varit upprepat. Det
ansikte han mest satt värde på, Jesu ansikte, som var
tavlans centrala del och som berett honom en sådan
hänförelse, då han fått det färdigt, hade han helt och hållet
förlorat känslan för, då han nu såg på tavlan med de
främmandes ögon. Han såg en god upprepning — eller rättare
en svag upprepning, ty han såg nu en mängd brister — av
de oräkneliga Kristusbilder, som Tizian, Raphael, Rubens
gjort, han såg samma krigare som hos dem och samme
Pilatus. Allt var ynkligt, matt och föråldrat och rent av
illa målat, brokigt och svagt. Det var att vänta, att de
besökande skulle komma att säga tillgjorda artighetsfraser i
hans närvaro och tycka synd om honom och le åt honom,
då de lämnat honom.
Denna tystnad blev honom alltför svår, fast den icke
varat en hel minut, och för att bryta den och visa, att han
icke ägde någon psykisk oro, betvang han sin upprördhet
och vände sig till Golenistjev.
— Jag har visst haft nöjet att förut träffa er, — sade
han och såg samtidigt med orolig blick än på Anna och än
på Vronskij för att icke låta något drag hos dem undgå sin
uppmärksamhet.
— Jo, visst, vi har ju träffats hos Rossi, på en
aftonbjudning med deklamation av en italiensk fröken, en ny
Rakel, ni minns henne väl, — kom det i rask fart från
Golenistjev. som utan minsta spår till saknad tog sin blick från
duken och riktade den på målaren.
Märkande, att Michajlov stod och väntade på ett
omdöme om tavlan, sade han:
— Er tavla har genomgått en stor utveckling, sedan
jag såg den sist. Och liksom då gör särskilt Pilatus’ gestalt
ett starkt intryck på mig. Man förstår så väl denne man, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
