Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständighetens skull kommit till mig med», tänkte han. Han
kände väl till dilettanternas mani att bese nutida
konstnärers ateljéer för att sedan tro sig ha rätt att säga, att
konsten råkat i förfall och att ju mer man ser på de moderna,
desto tydligare märker man, hur oupphunna den gamla
tidens store mästare äro. Han väntade sig detta, han
trodde sig se allt detta i deras ansikten, då han iakttog den
likgiltiga oberördhet, med vilken de samtalade med
varandra, medan de ogenerat promenerade omkring i ateljén
och betraktade manekänger och byster i väntan på att han
skulle ta höljet från den stora tavlan. Men trots detta kände
han dock en stark spänning, medan han tog fram sina
studier, drog upp gardinerna och lyfte av omhöljet, ty fastän
alla förnäma och rika ryssar voro kräk och dumbommar i
hans ögon, tilltalades han dock av Vronskijs och framför
allt av Annas utseende.
— Var så goda, — sade han och steg med sin struttande
gång åt sidan. — Det är Kristus inför Pilatus. Mattei
evangelium, tjugusjunde kapitlet, — upplyste han och kände
därvid, hur läpparna började darra på honom av
sinnesrörelse. Han gick tillbaka från tavlan och ställde sig bakom
åskådarna.
Under de sekunder, de besökande tigande stodo och
betraktade tavlan, betraktade även Michajlov den och han
såg nu på sitt verk med en främmandes oberörda blick. I
detta ögonblick trodde han, att han skulle få höra en
upphöjd och rättvis dom av de tre åskådarna, för vilka han
blott för någon minut sedan känt sådant förakt. Han
glömde allt, han förut tänkt om sin tavla under de tre år
han hållit på med att måla den, han glömde alla
förtjänstfulla egenskaper hos den, som förut tyckts honom höjda
över allt tvivel, — han såg på tavlan med de främmandes
kyligt oberörda, nya blick och han kunde icke se något,
som var bra hos den. Han såg i förgrunden Pilatus’ harmsna
uppsyn och Jesu lugna anletsdrag och där bakom den
romerske ståthållarens underlydande och ansiktet på
Johannes, som stod som åskådare. Vart enda ett av dessa
ansikten, som under sådant sökande, felande och rättande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
