Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte delen
- XIV
- XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadda i samvaron under en period, då de sällan varit vid
normalt lynne och fullt sig själva.
Först under tredje månaden av deras äktenskap, sedan
de kommit tillbaka till landet efter att några veckors tid
ha vistats i Moskva, kom deras samliv in i lugnare banor.
XV.
De hade just återvänt från Moskva och gladde sig över
att vara för sig själva. Han satt vid skrivbordet i sitt
arbetsrum och skrev. På nytt klädd i den mörkvioletta klänning,
hon burit under de första dagarna av deras äktenskap, en
dräkt som var särskilt kär för hans minne, satt hon med ett
broderie anglaise i soffan, samma gamla skinnsoffa, som
stått både i hans fars och hans farfars arbetsrum. Han satt
och tänkte och skrev, ständigt fylld av den glada känslan
att ha henne bredvid sig. Han hade varken upphört med
sina lantbruksexperiment eller med arbetet på boken, vari
grundprinciperna för den nya lantbruksläran skulle
framläggas. Men liksom dessa sysselsättningar och tankar en
gång tyckts honom så små inför det stora mörker, som
vilar över hela livet, syntes de honom nu lika små och
obetydliga inför det liv överstrålat av lyckans solsken, han
såg framför sig. Han fortsatte med dessa sysselsättningar,
men kände nu, att det centrala av hans
uppmärksamhetsförmåga blivit riktat på något annat och att han till följd
därav såg saken i ett nytt och klarare ljus. Förr hade han
i sitt verk sett en räddning undan livets betryck, han
hade känt, att hans liv, om denna verksamhet ej funnits,
skulle ha varit alltför mörkt. Nu åter hade han ett behov
av dessa sysselsättningar för att livet icke skulle te sig i ett
alltför enahanda lyckoljus. Han hade åter tagit fram sina
papper och läst igenom vad han skrivit och till sin glädje
funnit, att saken var värd att tas upp till behandling. Många
av hans gamla tankar syntes honom nu överflödiga eller
för långt gående, och han fick syn på många luckor hos
det han gjort, då han nu åter började ta i tu med sitt verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0069.html
