Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedrövelsen. En vanemässig känsla uppfordrade honom att flytta
skulden från sig till henne, men en annan, starkare känsla
manade honom att så fort som möjligt släta över
misshälligheten och icke låta den vidga sig. Att ta en sådan
orättvis beskyllning på sig var smärtsamt, men att genom att
rentvå sig göra henne ont, var ännu värre. Han var som
en insomnad, som i halvslummer plågad av något ont
vill rycka loss, kasta från sig det som smärtar och som,
så fort han återfår sansen, kommer underfund med — att
det som värkte var han själv. Man hade blott att hjälpa
det ömma stället att tåla lidandet, och han försökte göra
så.
De försonades. Inseende sitt fel, men icke erkännande
det, blev hon ömmare mot honom, och de erforo en ny
stegrad kärlekslycka. Men detta hindrade icke, att det kom
nya sammanstötningar, ofta framkallade av de mest
oväntade och obetydliga anledningar. Dessa sammanstötningar
berodde ofta även därpå, att den ena ännu icke visste, vad
den andra lade vikt vid, och att de båda under första
tiden av sitt äktenskap voro i ett lättretligt lynne. Då den
ena var i sitt goda och den andra i sitt dåliga humör, kunde
fred uppehållas, men då bägge två råkade vara vid dåligt
lynne, uppstod det konflikter av de obegripligaste,
obetydligaste anledningar, så att de efteråt icke kunde erinra sig,
vad de kommit i tvist om. Visserligen var det så, att då de
båda två voro vid gott lynne deras livsglädje kändes
fördubblad, men första tiden av deras äktenskap var i alla
fall en svår tid för båda.
Under hela denna första period av deras samvaro hade
de en särskilt stark förnimmelse av tvång, det var liksom
de kände, hur en kedja, som band dem vid varandra, än
drogs åt det ena, än åt andra hållet. I stort sett var
smekmånaden, av vilken Levin förlitande sig på traditionen hade
väntat sig så mycket, alls icke någon tid av oblandad
njutning, utan kom senare att i bådas minne framstå som den
svåraste och mest förnedrande tiden i deras liv. Under sitt
följande liv bemödade sig sedermera båda i lika hög grad
om att söka utplåna ur minnet allt det otympliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
