Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Varför har det just beskärts mig en sådan lycka?
Det är så onaturligt. Jag har det alltför bra, — sade han
och kysste hennes hand.
— Jag erfor en alldeles motsatt känsla, ju bättre det är,
desto naturligare tyckes det mig.
— Här har en lock fallit ner, — sade han och vred
aktsamt på hennes huvud. — Se, just här. Nej, nej, vi
skall väl arbeta.
Men arbetet kom icke mer i gång, och de sprutto från
varandra som två skuldmedvetna, då Kuzma kom och
anmälde, att kvällsteet var serverat.
— Nå, har det kommit någon från stan? — frågade Levin
Kuzma.
— Alldeles nyss, man håller på att packa opp.
— Kom strax, — sade hon till honom lämnande
arbetsrummet, — annars börjar jag läsa breven innan du kommer.
Se’n skall vi spela à quatre mains.
Då han blivit lämnad ensam och lagt undan sina
skrivhäften i en ny portfölj, hon köpt honom, tvättade han sig
om händerna i en ny lavoar med en hop nya eleganta
tillbehör, som kommit i huset samtidigt med henne. Levin
log åt sina tankar och skakade sedan ogillande på huvudet
åt vad han tänkt på, en känsla påminnande om ånger
plågade honom. Det var något, som han skämdes över, något
bortklemat i hans nuvarande liv, något av lazzaronlättja,
tyckte han. »Det är inte rätt att leva så, — tänkte han. —
Snart har det gått tre månader, och jag får nästan ingenting
gjort. I dag var det så gott som första gången jag på allvar
grep mig an med arbetet, och hur gick det? Så fort jag
kommit i gång, slutade jag med det. Till och med mina
dagliga sysslor har jag nästan skjutit åt sidan. Lantbruket
kommer jag mig knappast för att se till. Än tycker jag,
det är synd att lämna henne ensam, än märker jag, att hon
har tråkigt. Och jag som tänkte, att innan man var gift
hade man inget egentligt liv att räkna med och att först
med äktenskapet skulle det verkliga livet börja. Och nu
har snart tre månader gått, och aldrig har jag så tomt och
gagnlöst tillbragt min tid. Nej, det här går inte, jag får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
