- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
73

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XV - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hugga i. Naturligtvis är felet inte hennes. Jag har
ingenting att förebrå henne. Jag själv hade bort vara fastare, dra
gränserna för min manliga självständighet. Annars kan jag
komma att vänja mig till att fortsätta med det här och lära
henne att bli likadan... Naturligtvis, hon har ingen skuld»,
sade han för sig själv.

Men det är svårt för en missbelåten att icke förebrå
någon annan och särskilt den, som står honom närmast,
för det som vållar hans missnöje. Även Levin fick en
svag tanke åt det hållet, att om icke han själv kunde
beskyllas för något — det kunde ju icke finnas någon skuld
hos henne —, så var dock hennes uppfostran skuld till
åtskilligt, den hade varit för ytlig och lättfärdig (»den där
åsnan Tjarskij, hon hade nog velat avspisa honom, men
inte vetat, hur hon skulle bete sig»). »Ja, utom intresse för
hemmet — sådant finns hos henne — och toalettomsorgerna
och broderie anglaise har hon inga allvarliga intressen.
Varken intresse för vår verksamhet, för lantbruksgöromålen,
för bönderna, eller för musik, där hon ändå är rätt hemma,
eller för läsning. Hon gör ingenting alls och känner sig helt
belåten.» Levin klandrade detta och förstod icke, att hon
beredde sig för en verksamhetsperiod, som nu förestod, då
hon skulle vara både sin mans maka och husmor, skulle gå
havande med hans barn, amma upp dem och fostra dem.
Han förstod icke, att hon instinktivt kände detta, och
förberedande sig för denna svåra möda icke kunde förebrå
sig de minuter av sorglöshet och kärlekslycka, som hon nu
njöt, likt en fågel, som glatt reder till sitt näste.

XVI.



Då Levin kom upp i övre våningen satt hans fru
bredvid den nya silversamovaren och deras nya teservis och var
upptagen av att läsa ett brev från Dolly, med vilken hon
stod i jämn och oavbruten brevväxling. Den gamla Agafja
Michajlovna hade hon låtit slå sig ned vid lilla bordet med
en islagen tekopp framför sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free