Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det kommer att glädja honom. Han har hört att hon är
med, han känner henne, minns henne från utlandet.
Levin förstod, att hon menade hans hustru och visste
icke vad han skulle svara.
— Låt oss gå, kom, så går vi! — sade han.
Men han hade nätt och jämnt satt sig i rörelse, då
dörren till deras rum öppnades och Kitty tittade ut. Levin
blev röd både av blygsel och av förtrytelse över sin hustru,
som försatt honom och sig själv i denna besvärliga
belägenhet, men Marja Nikolajevna rodnade ännu mer. Hon sjönk
samman och blev röd av gråtfärdighet och grep med båda
händer tag i en näsduk och började sno den mellan sina röda
fingrar och visste icke, vad hon skulle säga eller företa sig.
I första ögonblicket såg Levin ett uttryck av lysten
nyfikenhet i den blick med vilken Kitty betraktade denna för
henne obegripliga och förfärliga kvinna, men det var blott
ett ögonblick.
— Nå, hur är det? Hur står det till med honom? —
vände hon sig först till sin man och sedan till kvinnan.
— Det går inte att stå och prata i korridorn! — sade
Levin, som till sin förtrytelse lagt märke till en herre, som
med knäande gång kom spatserande fram i korridorn, som
om han hade något ärende ut och skulle förbi dem.
— Nå, så stig in, — sade Kitty vänd mot Marja
Nikolajevna, som just ville dra sig tillbaka. Seende ett förskräckt
uttryck i sin mans ansikte, tillade hon — eller gå, gå till
honom och sänd sedan bud efter mig, — sade hon och gick
tillbaka in i rummet. Levin begav sig till sin bror.
Han hade alls icke väntat sig det han fick se och känna
vid detta möte med brodern. Han hade väntat att åter få
stifta bekantskap med det tillstånd av självbedrägeri, som
han hört vara en vanlig företeelse hos lungsjuka och varav
han fått ett så starkt intryck vid broderns besök hos
honom föregående höst. Han hade väntat att få se de fysiska
tecknen på den annalkande döden ännu mer utpräglade,
finna honom svagare och magrare, men i alla fall möta
ungefär samma tillstånd. Han hade väntat, att han själv skulle
komma att erfara samma känsla av sorg inför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
